TELEFONKIOSK

En del av oss kommer ihåg då vi använde telefonkiosker. När vi behövde söka upp en telefon, ha växel och ev stå i kö för att ringa ett samtal. Och inte kunde man bli nådd heller, bra eller dåligt?!?!
Här finns många telefonkioser kvar, men alla är inte i bruk.
Mycket är annorlunda här, så även telefonsignalerna. Här har vi dubbla signaler. I Sverige låter det tut, uppehåll tut, här låter det tut-tut uppehåll tut-tut.
Mobiltelefonnumren har en siffra mer än de svenska.
De fasta telefonnumren varierar, precis som i Sverige. Normalt 3 till 5 siffrors riktnummer och 6 siffror telefonnummer.
Här finns också telefonkatloger, telephone directory. Här skiljer det sig också från Sverige. Oftast står inte förnamnen, utan bara initialer. Vilket gör det svårt att hitta ett telefonnummer. Här handlar det om ”privacy”, att vara privat. Mycket annorlund tänkesätt än vad vi är vana vid.
När man svarar i telefonen svarar man oftast inte som i Sverige med förnamn, efternamn eller telefonnummer, utan enbart Hallo, vissa svara med telefonnummer men det än ganska ovanligt. Ytterligare igen handlar det om privacy. För mig och de flesta svenskar låter det väldigt oartigt. Men artighet ses också annorlunda på här.
Telefonförsäljare ringer hela tiden här, precis som jag tror de gör i Sverige. Här kommer samtalen ofta från Indien där de talar engelska med en väldigt distiktiv brytning, vilken ibland kan vara svår att förstå, (speciellt för mig som också har en bryning!) Många, speciellt äldre, klagar över detta och en vän frågade mig om vi inte har samma problem i Sverige. Mitt svar blev: Hur många i Indien pratar svenska?