STADEN LEOMINSTER och GRÄNSEN WALES-ENGLAND

Uttalas Lämmster.

Leominster är en gammal marknadsstad med ca 12 00 invånare i Herefordshire i England nära den walesiska gränsen. P g a sitt läge som gränsstad har den under århundraden blivit utsatt i div krig länderna emellan. Främst under medeltiden. Men idag är det lugnt!

I centrum finns en bred gata där man tidigare hade markander i mitten av gatan. Idag finns här flera antikaffärer.

  

Runt det lilla torget finns flera vackra korsvirkeshus. I det gamla Posthuset finns puben The Dukes Head. Läs mer om pubnamn under Pubar och Publiv 9 Pubnamn.

  

Mysigt café med böjt fönster.

  

En av de smala gatorna, uppifrån och nerifrån.

   

Priory Church, tillägnat Saint Peter and Saint Paul, byggdes för Benediktinerklostret på 1200-talet. Klostret förstödes på 1530-talet. Se video från Tintern Abbey.

                                

Inne i kyrkan finns en s k Ducking Stool som användes för bestraffning av ”oredliga kvinnor och oärliga affärsmän”.  Under medeltiden användes de också för att avgöra om en kvinna var häxa eller inte. Den består av en trästol där den man ville straffa spänns fast med ett järnband runt magen så hon inte skulle trilla ur. Stolen satt fast på en lång bräda med hjul. Sedan körde man stolen genom byn till allmänt beskådande ner till floden eller dammen där man lät offret hänga i stolen över vattnet och slutligen doppas ner i vattnet som ofta var kallt. Innan hade man bestämt hur många dopp som skulle göras beroende på förseelsen. Många dog av chocken eller drunknade. Denna metod användes inte längre. Avskaffades förra året. Nej, inte riktigt så. Den användes från slutet av 1500-talet till början av 1800-talet.

Innan stolen kom till, band man samman kvinnans höger tumme med vänster stortå. Med ett rep runt midjan kastades hon ut i vattnet. Om hon flöt ansågs det som bevis att hon var i maskopi med djävulen, om hon sjunk var hon oskyldig. Alltså kunde hon aldrig vinna!!!

  

  

Många trevliga små affärer.

  

Mitt i staden finns en Green, en stor gräsmatta flankerat av några vackra hus och kyrkan. Två statyer, en gammal och en modern.

Leominster är också hemort för den gamla fårrasen Ryeland, en av Storbritanniens äldsta fårraser. Det var munkarna här som började föda upp dem på rågåkrarna under 1300-talet, rye=råg. I början av 1900-talet introducerades den i Australien och var grunden för deras får- och ullindustri. Ullen är ansedd som den finaste ullen av alla brittiska fårraser. Ett par ullsockor av ”Lemster wool” gavs till drottning Elisabeth och lär nu vara hennes favoriter. Ullen gjorde en gång i tiden staden rik och berömd.

GRÄNSEN WALES – ENGLAND

Det finns ingen egentlig tydlig gräns mellan England och Wales. Ibland står det en skylt att man hälsas välkommen in till England, men detta är bara på stora vägar, så ibland vet man inte riktigt på vilken sida man är. Det enklaste sättet att veta det på är att läsa på vägskyltarna. Är de bara på engelska är man i England, på walesiska och engelska,  ja då är man i Wales.

Egentligen spelar det ju inte heller oftast någon roll vilken sida man befinner sig på. Fast lagarna kan variera inom vissa saker. T ex betalar vi för plastkassar i Wales, inte i England. När rökförbudet infördes kom det först till England och senare till Wales. Om man behöver medicin är den gratis i Wales, men inte i England.

Fast egentligen spelar det stor roll, men då på det känslomässiga planet. När min man och jag åkte på en tur djupt in i Wales och till den nord-västra kusten och verkligen kom till de walesisktalande delarna, där språket används i det dagliga livet i affärer o s v, tyckte min engelske man att det kändes som vi kommit utomlands med främmande språk, medan jag kände en oerhörd hemkänsla. Likadant känner jag i hjärtat när jag bara varit i den engelska grannstaden och kommer över gränsen till Wales och ser dubbelspråkiga skyltar att det känns hemtamt och skönt. Likaså är det ju med de lokala nyheterna. En del här har sin antenn inriktad på Birmingham och har Midlands nyheter, medan jag inte skulle kunna tänka mig något annat än de walesiska lokalnyheterna, där man ofta avslutar vädersändningen med någon walesisk fras.

Annons