När ni läser detta är jag på jobb i Skottland. En 7-dagars rundtur med svenska resenärer.
P g a att jag arbetar mycket har jag inte möjlighet att svara på era kommentarer, men snälla, skriv gärna och jag läser dem när jag får tid.
Idag borde jag befinna mig på ön Sky i nordvästra Skottland. Det är inte speciellt vanligt numera att man tar med Sky i reseprogram, men detta är en grupp så det blev deras val.
Därför har jag inte många bilder härifrån och de jag hade försvann när mitt USBminne kraschade och jag storgrät. Hundratalsbilder borta! En hittade jag dock och den är tagen från Skysidan över mot fastlandet och bron som var färdig 1995. Tidigare fanns här färjor.
Är skottar snåla? En liten sommarrepris
Nej, säjer jag, men de är försiktiga med pengar och det är en stor skillnad! Vi säjer ju också i Sverige att smålänningar är snåla. Vad har då skottar och smålänningar gemensamt? Jo de kommer från ett landskap som var svårt att försörja sig i, Småland med skog och mycket sten och inte mycket mark att odla på och skottarna från bergigt landskap med få odlingsmöjligheter. Fattigdomen var svår hos båda två, alltså måste man var försiktig med de få slantar man fick ihop! Sanning? Vet inte, men min åsikt!
Nu kommer en liten sann historia som min kära mor upplevde någon gång i början av 1930-talet i Sverige. Hon och en väninna var ute på en cykelsemester på västkusten och där hade de träffat två så vänliga och generösa skottar. De hade bjudit på sockerdricka och choklad och tyckte mycket om flickornas sällskap. Mamma var ovanlig för sin tid genom att hon pratade bra englska, ovanligt för en flicka i 1930-talets Sverige! Om sitt möte med skottarna berättade hon glatt för sin syster och svåger, som direkt kommenterade att skottar var ju så snåla, vilket min mor dementerade och berättade om deras enorma generositet. Släkten var skeptisk. Det dröjde några veckor tills det kom ett litet meddelande från posten att mamma hade ett brev att lösa ut p g a att det saknade frimärke. Vem kom brevet från måntro? Jo, natuligtvis min mors generösa skottske bekant!
OCH SÅ LITE WALES
Eftersom bloggen heter Lena i Wales får vi inte helt glömma bort Wales. Så jag tänkte visa en repris av mina kända walesare.
GEOFFREY OF MONMOUTH
Geoffrey av Monmouth var präst och en av huvudfigurerna i utvecklingen av den brittiska historieskrivningen.
Han föddes omkring 1100 någonstans i Wales, troligen i Monmouth (min hemstad) eftersom han refererar till sig själv som Geoffrey of Monmouth. Troligen var han också på något sätt knuten till benediktinerklostret i staden. Han dyker upp i Oxford och kanske studerade han vid universitetet, som då nyss hade grundats. Han blev sedan troligen biskop i St Asaph i norra Wales. Han dog antingen 1154 eller 1155.
Geoffrey skrev flera verk, men det han blivit mest känd för till eftervärlden är De brittiska kungarnas historia. Den innehåller bl a legender med mycket tvivelaktig sanningshalt om bla King Arthur.
Verken är skrivna på latin och sedan översatta till många andra språk. Tills långt in på 1600-talet lästa man berättelserna som ”sanna”, men kom mer och mer under årens lopp att beteckna dem som legender. Men historier kan ju var goda även om de inte är sanna!!!
I The Priory i Monmouth finns ett s k Geoffrey of Monmouth Room. Låt oss besöka detta!
Utifrån. Det stora fönstret visas infrån nedan.
Trappan upp till Geoffrey of Monmouths rum.
Geoffrey of Monmouth Window. Syns på bilden ovan av Priory!
I rummet finns en broderad bonad .
Ha det bra!
Tack för intressant å lärorikt inlägg 🙂
Tack!
Hur gick det för Din mor och hennes skotske bekant, fortsatte de hålla kontakten?
De höll kontakt till att börja med, men sedan ebbade det ut.
Ha det så bra på resan och jobba lugnt!
Det har varit mycket jobb och långa dagar, men väldigt trevliga gäster.
Idag åker jag hem med min förkylning kvar i kroppen.
Söt historia om din mamma och hennes skotske vän.
Han verkar ha varit något av en frifräsare den där Geoffrey av Monmouth.
Javisst är historian fin.
Geoffrey var en annorlunda man, verkligen.
Jag älskar berättelsen om din mor och hennes skotske vän 🙂
Så trist att dit USB-minne kraschade så att du förlorade dina Skye-bilder. Jag har varit på Skye men har inte så många bilder. Det var väldigt tunga moln hela tiden och klarnade inte upp förrän vi passerat bron och kommit över på fastlandssidan. Men jag minns att vi åkte färjan dit, mest för att vi tyckte det var kul. Och så besökte vi Talisker.
Ha en fortsatt fin resa i Skottland!
Kommer man söderifrån är det lättare att ta färjan oc sedan bron tillbaka om man ska norröver.
Vi var också på Talisker.
Jag var verkligen ledsen över mina förlorade bilder, men det bara att ta nya tag!
Frimärkehistorien var rolig! Min mamma kommer från en ort, Laihia, där man anses vara extremt snåla. Mycket vanligt ämne för skämt i Finland.
Tack, kände inte till den finska motsvarigheten. Intressant!
Tack för det besöket! Vilken kul historia!
Roligt att du gillade mitt inlägg!!!
Hej Lena! ja det var en rolig liten historia 🙂 hoppas ni har bättre väder än här,semestern inleds med regn och termometern visar 15 grader brr…men hoppas på lite sol o värme för det behöver man för att orka med höst o vinter sedan.Må så gott kram kram Jessica
Vädret var bra efter skottska förhållanden, men det säjer ju inte så mycket, hi,hi!
Regn en dag, men ingen rkitig värme.
Din mammas historia var rätt gullig.
Orsaken till sparsamhet tror jag också beror på din teori. / Britt
Javisst är det en fin historia!
Jag älskade historien om din mor. Det var verkligen inte vanligt att man talade så mycket engelska på den tiden. Min lilla mamma var nästan 40, när hon gick en kurs och lärde sig engelska. Det gick så bra, att hon själv fick agera lärarinna på ABF, eller vad det var för nåt studieförbund. Så när hon fyllde 50 bjöd pappa henne på en resa till London i sällskap med sin svägerska.
Min pappa hade skrivit en insändare i en engelsk tidning och då trodde man att Bertil var ett kvinnonamn. Han skrev till tidningen, men resultatet blev att han fick massor av brevvänner, som mamma korresponderade med. Jag fick överta några, när det blev för många.
Kram/Gilla
Vilken härlig historia, tack!
Inte kul med USB-minnet. Så bra när de funkar, men så himla tråkigt när något sådant händer. Fin liten historia med din mamma. Fundera också på om de fortsatte med någon kontakt.
Vilken fantastisk bonad. Ha det så bra. Kram
Teknik är underbar när den funkar, men en mardröm när den går fel.
De höll kontakt ett bra tag, men sedan ebbade det ut.
Jättefint i Skottland också!
Kram
Ja, nästan lika fint som i Wales, hi,hi!
Tack Lena, åter intressant och vackert.
Broderiet är fantastiskt !
Tack!
Jag njuter och gläds åt att läsa dina inlägg. Jag lär mig mycket och får möjlghet att veta mer om trakter jag aldrig besökt. Du lockar mig till besök! Och det gillar jag.
Tack!
Glad att kunna sprida denna del av världen!
Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg med all kuriosa. Härligt med dina teorier och din mammas historia! 🙂 Själv har jag haft lite bloggpaus under min senaste New York-resa, men nu är jag i gång igen och berättar i dag om New Yorks smalaste hus!
Hoppas rundturen går bra. Jag önskar dig också en trevlig helg!
Ska gå in hos dej imorron och kika!
Ha det bra!