EARDISLEY och GRÄNSEN WALES – ENGLAND och IRLAND

 Eardisley

Eardisley är ett litet samhälle på ca 700 invånare i Herefordshire i England, inte långt från den walesiska gränsen…

…samhället är del i den s k ”Black and White Village Trail”, korsvirkeshussamhällesvägen. Det finns flera städer och samhällen i området längs detta s k spår…

…vissa av husen är så gamla som från 1300-talet…

…de ligger längs en genomfartsväg och bakom husen finns bara ängar…

…korsvirkeshus efter korsvirkeshus kantar gatan…

…och ännu fler…

 

…genom denna port åker man in och bakom ligger Village Hall, byns samlingslokal. Där var jag en mörk kväll och hade en föreläsning. Trodde inte att det skulle gå att köra in genom denna öppning, men si det gjorde det!!..

…det finns en pub i byn, The Tram Inn och…

…ett café med 30 000 böcker!

Gränsen Wales – England 

Det finns ingen egentlig tydlig gräns mellan England och Wales. Ibland står det en skylt att man hälsas välkommen in till England, men detta är bara på stora vägar, så ibland vet man inte riktigt på vilken sida man är. Det enklaste sättet att veta det på är att läsa på vägskyltarna. Är de bara på engelska är man i England, på walesiska och engelska,  ja då är man i Wales.

Egentligen spelar det ju inte heller oftast någon roll vilken sida man befinner sig på. Fast lagarna kan variera inom vissa saker.  När rökförbudet infördes kom det först till England och senare till Wales. Om man behöver medicin är den gratis i Wales, men inte i England.

Fast egentligen spelar det stor roll, men då på det känslomässiga planet. När min man och jag åkte på en tur djupt in i Wales och till den nord-västra kusten och verkligen kom till de walesisktalande delarna, där språket används i det dagliga livet i affärer o s v, tyckte min engelske man att det kändes som vi kommit utomlands med främmande språk, medan jag kände en oerhörd hemkänsla. Likadant känner jag i hjärtat när jag bara varit i den engelska grannstaden och kommer över gränsen till Wales och ser dubbelspråkiga skyltar att det känns hemtamt och skönt. Likaså är det ju med de lokala nyheterna. En del här har sin antenn inriktad på Birmingham och har Midlands nyheter, medan jag inte skulle kunna tänka mig något annat än de walesiska lokalnyheterna, där man ofta avslutar vädersändningen med någon walesisk fras.

Kanske beror denna min känsla på att Sverige är ett litet, litet land i invånarantal räknat och svenksan också är ett litet, litet språk i Europa och i världen, liksom Wales och walesiskan. Jag vet inte.

Irland

Ja, när ni läser detta befinner jag mig på jobb i Irland. En rundresa med svenskar i 8 dagar.

Just idag borde vi lämna Galwayområdet för att åka mot Tralee. Båda städerna ligger på västkusten. Galway rakt väster ut från Dublin och Tralee längre söderut.

Cliffs of Moher

På vägen mellan Galway och Tralee stannar vi till vid Cliffs of Moher och om vi har tur med vädret kan vi se dessa vackra klippor och en fantastisk utsikt ut över Atlanten. Amerika näst! Så långt västerut i Europa är vi! Har vi inte vädergudarna med oss , ja då ser vi bara handen framför oss. Jag har varit här många gånger i olika väderlekar, man vet aldrig…

…att i solen vandra längs klippkanten och höra denna dam spela irländsk musik på denna speciella harpa är underbart och sedan fortsätta lite fler trappsteg och…

…hamna vid utsiktstornet är inte heller helt fel.

The Rose of Tralee (repris)

Rosor så långt ögat når…

…The Rose of Tralee var en mycket vacker kvinna boende i staden Tralee, omsjungen och känd över hela Irland. Varje år anordnas en Rosenfestival i Tralee till hennes ära…

  

   

  

  

  

… och så min absoluta favorit och passande för mej…

  

  

  

…skål!!!!

Detta inlägg är inlagt innan jag åkte till Irland, så bilderna är från tidigare år. Jag har inte varken tid eller möjlighet att besvara era kommentarer direkt, men kommer att läsa dem senare, så skriv gärna något fint!

Ha en trevlig weekend!