GRUVDALARNA i WALES 2 – Barnarbete, pit pony och strejker

Idag fortsätter ett inlägg om gruvdalarna i Wales, ett så intressant ämne!

Gruvdalarna 2

Här kan du läsa Del 1

Barnarbete

  

(fotona är tagna av mig av bilder i Big Pit museum)

Miners Act of 1842 var en lag som fastslogs av UK parlament 1842.

De viktigaste inläggen i lagen var att alla kvinnor och pojkar under 10 år förbjöds att arbeta i gruvorna. Detta var ett svar på en undersökning om barnarbete som gjorts av en kommission samma år, efter flera allvarliga olyckor. I en av dessa dog 26 barn, 11 flickor mellan 6 och 16 år, och 15 pojkar, 9-12 år gamla. Detta fick t o m drottning Victoria att reagera!

Under början av 1800-talet jobbade alla män, kvinnor och barn under fruktansvärt farliga omständigheter under mark.

1841 var ca 216 000 personer anställda i gruvorna. Kvinnor och barn jobbade 11-12 timmar/dag för lägre lön än männen…

…barn så unga som 5 år användes som billig arbetskraft, ofta i så små utrymmen att  endast barn kunde nå dit.

Pit Pony

Ponnies användes i gruvorna från mitten av 1700-talet till mitten av 1900-talet. De blev mer vanliga efter att kvinnor och barn förbjöds att arbeta i gruvorna 1842.

1913 beräknades att ca 70 000 ponnies jobbade under mark och 1984 var det 55 kvar. Den sista kolgruvehästen hette Robie och pensionerades 1999.

Stora hästar, såsom Cleveland Bay, användes högre upp i gruvorna, men oftast var det små ponnies, inte större än 12 hands (1 hand är lite drygt 10 cm), alltså ca 1,3 m höga. Shetlands var ofta förekommande. Även åsnor användes ibland.

Enl Coal Miners Act of 1911, bestämdes att ponnierna måste vara minst 4 år gamla och kontrollerade av en veterinär innan de fick börja arbeta i gruvorna. De arbetade sedan olika många år beroende på var i gruvorna de jobbade. En del kunde arbeta tills de var i 20-års åldern.

Normalt hade de sina stall nere i gruvorna och åt proteinrik föda, hö och majs. De kom inte ut i det fria mer än under gruvarbetarnas sommarsemester. Då fick de också semester i det gröna!

De arbetade i skift om 8 timmar.

Deras förhållanden var olika från gruva till gruva, men eftersom de var betydelsefulla för arbetet sköttes de, efter omständigheterna, väl. Ju längre de kunde arbeta desto bättre lönsamhet.

National Union of Miners  

National Union of Miners är en fackförening för kolgruvearbetare i UK.

Den grundades 1945 som en omorganisation av Miners Federation of Great Britain, vilken kom till 1888.

Den är mest känd för sin roll i den tre riksomfattande strejkerna i UK 1972, 1974 och 1984-85. Den var under 1900-talet en av de starkaste fackföreningarna i UK och hade ett stort politiskt inflytande.

Dess politiska inflytande försvann efter  Gruvarbetarstrejken 1984-85 och nedläggningar av nästan alla gruvor.

Strejken 1912 var den första nationella kolgruvearbetarstrejken i UK. Denna gällde framförallt sänkta löner. Efter 37 dagar avslutade regeringen strejken genom att lova en minimilön.

Ofta ägdes gruvorna av rika engelsmän, vilket också stack i ögonen på de hårt arbetande gruvarbetarna. Vinsten kom ibland dem till nytta, men ofta gick det till ett liv i överflöd i England.

Gruvarbetarstrejken 1984-85

Vid denna tid var kolgruveindustrin statligt ägd och subventionerad. Under regeringen Margaret Thatcher ville man lägga ner gruvorna, trots att de var de modernaste gruvorna i Europa, eller sälja dem om det fanns köpare, och strejkerna startade.

Gruvorna var inte längre lönsamma p g a billigare importerad kol och mindre användning  av kol i kraftverken. Dessutom var det inte miljövänligt.

Konfrontationen mellan den konservativa Margaret Thatcher och den socialistiske fackföreningsledaren Arthur Scargill var ofrånkomlig. Inget mellan dem stämde. Och alltför mycket prestige kom in.

Margaret Thatcher blev premiärminister för de konservativa 1979. Med starka nypor var hon inte rädd för att ta action.

Arthur Scargill kunde också stå på sig…

…det började med småstrejker mot nedläggningen av gruvorna i början av mars 1984 och anklagelserna haglade från båda håll. Den 22 mars startade strejken officiellt. Gruvfacken i South Wales var för strejkerna.

Strejken slutade 3 mars 1985, nästan ett år efter att den började, med ett stort nederlag för facket och dess ledare Arthur Scargill. Den brittiska fackföreningsrörelsen försvagades och dess tidigare starka politiska inflytande försvann. Regeringen kunde fortsätta privatiseringen och minskandet av statliga subventioner till olönsamma företag…

…i South Wales hade 21 500 gruvarbetare strejkat. Mellan 99,6 och 93 % av alla gruvarbetare var i strejk.

Konflikten var hård och medförde bl a inkallandet av polis. 10 personer dog under strejken…

…många familjer led ekonomiskt och insamlingar förekom både inom landet och utomlands. Tyvärr tyder mycket på att pengar också kom från Kadaffis Libyen, vilket ju inte är så trevligt. (Libyen låg ju bl a bakom Lockerbie flygkatastrofen i Skottland).

Den allmänna meningen om strejken var och är delad, dels beroende på politisk tillhörighet och dels på geografisk tillhörighet…

…det kanske var så att nedläggningen av gruvorna var ofrånkomlig förr eller senare, men regeringen kunde kanske ha skött det på ett bättre sätt. Man bara stängde ner utan att ta ansvar för följderna. Dessa beslut lider människorna i gruvområdena av fortfarande, kanske främst i South Wales, där de sociala problemen är grava. Människor som sedan generationer arbetat hårt i en tuff och smutsig miljö var inte längre något av värde för landet. Solidariteten i gruvsamhällena försvann, utnyttjande av bidrag från staten, som man ansåg sig lurade av, ökade och stort bidragsberoende utvecklades. Framtidstron  försvann och är fortfarande idag mer eller mindre borta…

…inkomster av arbete är låg och bidragstagarna många, bostäderna i dåligt skick, attityden till staten låg, skolorna har sämre standard är riksgenomsnittet, de som är utbildade försvinner från området, genom dålig utbildning följer dåliga matvanor, även stor alkoholism förekommer.

En icke hälsosam kultur har vuxit fram och består även idag. Om man inte kommer från dessa områden är det svårt att förstå. Ofta flyttar man inom dalarna, men inte till en ny dal, vilket kan ligga geografiskt närmare. En gammal vana som ogärna bryts. På många ställen styr några familjer hela orten, inte politiskt, utan på annat sätt. Det är inte lätt att komma in som ”ny” i dessa orter och bli accepterad.

Det är väldigt svårt att skriva om vad som hänt i dessa South Wales gruvdalar, speciellt ur svenskt perspektiv, så olikt Sverige och våra värderingar, men jag tror att många svenskar boende i Wales förstår situationen bättre. Man måste nästan leva i den brittiska kulturen för att kunna förstå, om än lite.

I samband med Margaret Thatchers bortgång var det många i de walesiska gruvdalarna som jublade och sjöng ”The bitch is dead”.

En del av er läsare kanske kommer ihåg denna strejk, för er unga är det bara historia.

Här är två intressanta videos :

4,5 min

5,4 min

Ha en riktigt trevlig helg i mötet mellan augusti och september!