GRUVDALARNA i WALES 3, gruvkatastrofer Six Bells och Aberfan

Så var det onsdag mitt i veckan igen och bloggdags. Idag om gruvkatastrofer, inte något roligt, men förhoppningsvis intressant!

Gruvkatastrofer

Mellan 1851 och 1920 förekom det 48 stora gruvolyckor i Wales med över 3 000 döda. Många familjer blev drabbade. Hela den manliga delen av vissa familjer utplånades under en och samma  olycka och i en by. Far, son, morfar, farfar, morbror, farbror alla försvann i olyckan.  Alla manliga medlemmar av familjen jobbade ju i samma gruva och därför slog det så hårt. Ekonomiskt sett försvann också alla inkomster för familjen samtidigt. På samma gång blev änkorna och barnen utan bostad, eftersom familjeförsörjaren var död och inte längre jobbade i gruvan. Bostaden följde med jobbet.

Det fanns gott om änkor och faderlösa barn i gruvdalarna.

Six Bells

Six Bells var en kolgruva med ca 1 300 anställda i The Valleys i södra Wales.

The Six Bells Colliery Disaster inträffade kl 10.45 den 28 juni 1960 och hade fruktansvärd effekt för en hel bygd. Den tog 45 mäns liv och utplånade samtliga män i vissa familjer. Orsaken till olyckan var en explosion av gruvgas. Koldamm i luften antände och explosionen spred sig snabbt. Katastrofen kunde blivit ännu värre om det inte varit för att det endast arbetade 48 män av 125 i denna delen av gruvan p g a underhållsarbeten…

  

…50 år efter tragedin byggdes ett monument ”The Guardian of the Valleys” ovanpå den forna gruvan…

…hela monumentet är 20 m högt, 7,4 m sandstenssockel och 12,6 m staty av en gruvarbetar i järnträd. Den väger ca 8 ton. Det var den lokale konstnären Sebastian Boyesen som fick uppdraget. Namn, ålder och hemvist av de 45 offren finns inskrivna på sockeln. Monumentet invigdes 28 juni 2010 av ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams.

Här kommer en You-Tube, om ni är intresserade av att se mer från Six Bells:

2 min från monumentet med Wales vackra nationalsång, Hen Wlad Fy Nhadau, som bakgrundsmusik.

Aberfan

Aberfan är en gammal kolgruveby i The Valleys i södra Wales.

Den hade inte varit mer känd än andra byar om det inte varit för det som hände här 21 oktober 1966, kallat Aberfan Disaster.

Tills 1966 hade sedan 50 år tillbaka miljontals ton slagg från gruvorna samlats ovanför byn. Slagghögarna hade blivit större och större ovanpå den porösa kullen av sandsten som också innehöll flera vattenkällor. Redan 1963 hade de lokala myndigheterna varnat för att det var ett farligt område, ovanför byns småskola. Varningarna hade ignorerats av gruvbolaget. Det som nu kommer är en fruktansvärd händelse som varje gång jag tänker på den får mig att rysa och tårarna är nära. ÄR NI KÄNSLIGA, SLUTA LÄSA NU!…

…kl  9.15 fredagsmorgonen den 21 oktober 1966, efter flera dagar av intensivt regn, började en slagghög röra sig ner mot byn. Det var soligt uppe på kullen, men dimma nere i by. Arbetarna uppe på höjden såg vad som var på gång, men allt gick så fort att de inte hann varna vad som var på gång att ske. 40 000  kubikmeter avfall glider ner mot byn. Det förstör en gård, 20 radhus på Moy Street och en skola där det fyller klassrummen till 10 m höjd av slam. Eleverna hade just anlänt till sina klassrum endast en minut tidigare efter morgonsamlingen i aulan där de sjungit ”All Things Bright and Beautiful”, när det hörs ett fruktansvärt oljud utifrån. Om de hade lämnat aulan några minuter senare hade utgången av katastrofen blivit  helt annorlunda. Aulan låg utanför banan slammet tog. 144 personer dog under slaggen, varav 116 barn mellan 7 och 10 år. Detta var hälften av skolans alla barn.

När raset slutat försökte alla i närheten att gräva fram ev överlevande, en del med sina bara händer och några lyckades man rädda. Grävandet fortsatte sedan med hjälp av alla gruvarbetare som kom upp ur sina schakt, polis, räddningstjänst och frivilliga. Efter kl 11 på förmiddagen hittade man inga fler överlevande.

Direkt kom förstås anklagelserna mot NCB  = National Coal Board för att de inte gjort något trots varningarna. Dess ordförande kom t ex inte till Aberfan förrän på kvällen nästa dag, fast han hade möjlighet att vara där efter bara några timmar. Det blev flera utredningar mot NCB under de kommande åren, bl a beordrades de att betala skadestånd, inte mycket, men ändå. 9 anställda  på ganska låg nivå nämndes för visst ansvar för olyckan, men ingen i NCB avskedades eller blev sparkad. Ordföranden och hela ledningen fick sitta kvar. Mycket av katastrofens effekter kom inte fram förrän 1997, när dokumenten blev officiella. 

Livet i Aberfan efter olyckan blev aldrig sig likt. Det säjs att månaderna efter katastrofen var tystnaden på gatorna fruktansvärd. Inga barn ute och lekte, som de brukade vara. De flesta barn var döda och resten vågade inte föräldrarna skicka ut, för att inte känna skulden att just de överlevt.

Bilderna är tagna i minnesparken i  Aberfan när jag var där för några år sedan. Det var varken lätt att besöka platsen där skolan en gång låg eller att skriva om detta, men ändå viktigt.