GRUVDALARNA i WALES 3, gruvkatastrofer Six Bells och Aberfan

Så var det onsdag mitt i veckan igen och bloggdags. Idag om gruvkatastrofer, inte något roligt, men förhoppningsvis intressant!

Gruvkatastrofer

Photo1681

Mellan 1851 och 1920 förekom det 48 stora gruvolyckor i Wales med över 3 000 döda. Många familjer blev drabbade. Hela den manliga delen av vissa familjer utplånades under en och samma  olycka och i en by. Far, son, morfar, farfar, morbror, farbror alla försvann i olyckan.  Alla manliga medlemmar av familjen jobbade ju i samma gruva och därför slog det så hårt. Ekonomiskt sett försvann också alla inkomster för familjen samtidigt. På samma gång blev änkorna och barnen utan bostad, eftersom familjeförsörjaren var död och inte längre jobbade i gruvan. Bostaden följde med jobbet.

Det fanns gott om änkor och faderlösa barn i gruvdalarna.

DSCF4429

Six Bells

Six Bells var en kolgruva med ca 1 300 anställda i The Valleys i södra Wales.

The Six Bells Colliery Disaster inträffade kl 10.45 den 28 juni 1960 och hade fruktansvärd effekt för en hel bygd. Den tog 45 mäns liv och utplånade samtliga män i vissa familjer. Orsaken till olyckan var en explosion av gruvgas. Koldamm i luften antände och explosionen spred sig snabbt. Katastrofen kunde blivit ännu värre om det inte varit för att det endast arbetade 48 män av 125 i denna delen av gruvan p g a underhållsarbeten…

Photo1674  Photo1675

…50 år efter tragedin byggdes ett monument ”The Guardian of the Valleys” ovanpå den forna gruvan…

Photo1678

…hela monumentet är 20 m högt, 7,4 m sandstenssockel och 12,6 m staty av en gruvarbetar i järnträd. Den väger ca 8 ton. Det var den lokale konstnären Sebastian Boyesen som fick uppdraget. Namn, ålder och hemvist av de 45 offren finns inskrivna på sockeln. Monumentet invigdes 28 juni 2010 av ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams.

Här kommer en You-Tube, om ni är intresserade av att se mer från Six Bells:

2 min från monumentet med Wales vackra nationalsång, Hen Wlad Fy Nhadau, som bakgrundsmusik.

Aberfan

DSCF4392

Aberfan är en gammal kolgruveby i The Valleys i södra Wales.

Den hade inte varit mer känd än andra byar om det inte varit för det som hände här 21 oktober 1966, kallat Aberfan Disaster.

Tills 1966 hade sedan 50 år tillbaka miljontals ton slagg från gruvorna samlats ovanför byn. Slagghögarna hade blivit större och större ovanpå den porösa kullen av sandsten som också innehöll flera vattenkällor. Redan 1963 hade de lokala myndigheterna varnat för att det var ett farligt område, ovanför byns småskola. Varningarna hade ignorerats av gruvbolaget. Det som nu kommer är en fruktansvärd händelse som varje gång jag tänker på den får mig att rysa och tårarna är nära. ÄR NI KÄNSLIGA, SLUTA LÄSA NU!…

Photo1286

…kl  9.15 fredagsmorgonen den 21 oktober 1966, efter flera dagar av intensivt regn, började en slagghög röra sig ner mot byn. Det var soligt uppe på kullen, men dimma nere i by. Arbetarna uppe på höjden såg vad som var på gång, men allt gick så fort att de inte hann varna vad som var på gång att ske. 40 000  kubikmeter avfall glider ner mot byn. Det förstör en gård, 20 radhus på Moy Street och en skola där det fyller klassrummen till 10 m höjd av slam. Eleverna hade just anlänt till sina klassrum endast en minut tidigare efter morgonsamlingen i aulan där de sjungit ”All Things Bright and Beautiful”, när det hörs ett fruktansvärt oljud utifrån. Om de hade lämnat aulan några minuter senare hade utgången av katastrofen blivit  helt annorlunda. Aulan låg utanför banan slammet tog. 144 personer dog under slaggen, varav 116 barn mellan 7 och 10 år. Detta var hälften av skolans alla barn.

När raset slutat försökte alla i närheten att gräva fram ev överlevande, en del med sina bara händer och några lyckades man rädda. Grävandet fortsatte sedan med hjälp av alla gruvarbetare som kom upp ur sina schakt, polis, räddningstjänst och frivilliga. Efter kl 11 på förmiddagen hittade man inga fler överlevande.

Direkt kom förstås anklagelserna mot NCB  = National Coal Board för att de inte gjort något trots varningarna. Dess ordförande kom t ex inte till Aberfan förrän på kvällen nästa dag, fast han hade möjlighet att vara där efter bara några timmar. Det blev flera utredningar mot NCB under de kommande åren, bl a beordrades de att betala skadestånd, inte mycket, men ändå. 9 anställda  på ganska låg nivå nämndes för visst ansvar för olyckan, men ingen i NCB avskedades eller blev sparkad. Ordföranden och hela ledningen fick sitta kvar. Mycket av katastrofens effekter kom inte fram förrän 1997, när dokumenten blev officiella. Photo1287

Livet i Aberfan efter olyckan blev aldrig sig likt. Det säjs att månaderna efter katastrofen var tystnaden på gatorna fruktansvärd. Inga barn ute och lekte, som de brukade vara. De flesta barn var döda och resten vågade inte föräldrarna skicka ut, för att inte känna skulden att just de överlevt.

Bilderna är tagna i minnesparken i  Aberfan när jag var där för några år sedan. Det var varken lätt att besöka platsen där skolan en gång låg eller att skriva om detta, men ändå viktigt.

Det här inlägget postades i Besökta platser, Gruvdalarna. Bokmärk permalänken.

38 kommentarer till GRUVDALARNA i WALES 3, gruvkatastrofer Six Bells och Aberfan

  1. Åsa skriver:

    Fruktansvärt. Men viktigt att det inte glöms bort.

  2. Karin Eklund skriver:

    Du påminner mig om att jag har känt till det här redan tidigare. Så fruktansvärt, så fruktansvärt så det inte finns ord för hur fruktansvärt det är. Stackars alla drabbade. Och det får inte glömmas bort.
    Tack för i övrigt också ett intressant fastän sorgligt inlägg.
    Ha en fin dag Lena!

  3. Marit skriver:

    Det må ha vært fryktelig ja. Jeg har lest om det før, og det fikk også mye oppmerksomhet her. Det er alltid trist når det er mange barn som dør.
    Ha det godt!

  4. Det är hemskt och fruktansvärt när penningsuget gör att en del människor inte bryr sig om viktiga varningar. Och det förekommer tyvärr fortfarande….. 😦 😦 😦
    KRAM/Susie

  5. Geddfish skriver:

    Fruktansvärt, särskilt när det gäller barn. Jag har hört detta förut och jag ryser, när jag tänker på de stackarna, hur de skulle ha känt när avfallet kom dundrande och tog dem.
    Det ska aldrig glömmas.
    Kram, Gerd

    • Lena i Wales skriver:

      Ja, helt fruktansvärt!
      Jag berättade det i bussen när vi besökt gruvdistrikten i Wales.Alltid svår att berättade det inför publik, ibland går det bara och i bland får jag helt enkelt göra ett uppehåll för att lugna ner mig.
      Kram kära Gerd!

  6. Anni skriver:

    Vilken ofattbar tragedi, jag ryser av att läsa det du berättar.
    Innan jag kom till den delen av din blogg, tänkte jag på bok- och teveserien Poldark som ju delvis handlar om gruvarbetarnas levnadsvillkor i Cornwall. Reagerade också på att jag trodde skulpturen föreställde en kvinna när jag såg dina bilder och att den dessutom var massiv. Sedan ser jag på videon att det är en man i järntråd. Tänk så olika något kan uppfattas!
    Kram!

  7. Ditte skriver:

    Tack, Lena för denna påminnelse. Väldigt intressant! Känner igen en del av det du skriver om men hade det inte helt aktuellt. En fruktansvärd tragedi för så många med dessa hemska olyckor och förhållanden i gruvorna.

  8. Så hjärtskärande hemskt!
    Jag vet att du varnade men ändå så fortsätter jag att läsa. Jag tillhör dem som inte ska läsa sådant, jag blir så fruktansvärt illa berörd, arg och förbannad! Men jag vet ju också att det är viktigt att få veta.

    Så. Ett djupt lugnande andetag.

  9. Anette skriver:

    Det här har jag aldrig hört talas om. Vilka bedrövliga händelser.
    Det är så sorgligt att pengar kan styra på detta sätt.
    Intressant läsning som sannerligen berör.

  10. Fy fasiken vilken otrevlig historia du bjöd på idag. Viktig att uppmärksamma,intressant att läsa, men så tragisk.

    Kram Kajsa

  11. Märtha skriver:

    Måste medge att den då 16-åriga flickan inte följde med nyheter så pass bra att hon tog in och kommer ihåg olyckan idag. Men det knyter sig i magen när jag läser om det, även om jag är barnlös. Men jag är lärare (visserligen på gymnasienivå) i själen, och jag tänker på hur det skulle ha varit. Lärare och överlevande, till exempel. Du bjöd på starka berättelser idag… Ha det gott!

  12. skogsnuvan skriver:

    Så hemskt. Tänk att jag aldrig hört talas om det. Att ingen i ledningen straffades för det är ju rent för jävlig men så är det ju. Ju rikare och ju mer makt man har ju mer klarar man sig undan. Faaan

  13. skåningen skriver:

    Hemskt!!!
    Jag har haft en bra bloggpaus!
    Kram!

  14. wiolettan skriver:

    Det var svårt att läsa om detta, dessa fruktansvärda händelser. Jag har inte hört talas om någon av gruvkatastroferna som du berättar om. Märkligt. Kanske jag har förträngt dom, men knappast.
    Sådant borde inte få hända.
    Sköt väl om dig.
    Varm kram.

    • Lena i Wales skriver:

      T o m jag tycker att det är så hemskt, trots att jag berättat om händelserna flera gånger inför publik, vänjer mig aldrig.
      Aberfan är mycket välkänt i UK, men inte utomlands, så inte konstigt att du inte hört talas om det.
      Ibland händer sådant som inte får hända, tyvärr!
      Bamsekram till dig!

  15. Thalassa skriver:

    Säger som övriga: fruktansvärda katastrofer. Jag kommer ihåg att en mycket berörd engelsklärare berättade om Aberfan inför en dödstyst klass. Även vi tonåringar blev gråtfärdiga.

  16. Ama de casa skriver:

    Fy så hemskt! Går inte ens att tänka sig in i scenariot varken under eller efter… Så onödigt också efter varningarna… Hoppas ändå att nån sorts lärdom togs.

  17. Veiken skriver:

    Man blir helt bedrövad över att profit och annt gör att man inte tar varningar av den här sorten på allvar! Jag miss båda olyckorna. Det måste vara fruktansvärt att så många var beroende av gruvdriften och alla män som blev sjuka efter att ha jobbat i underjorden!
    Tack för ett tänkvärt inlägg!

    • Lena i Wales skriver:

      Detta var en fruktansvärd händelse, men tyvärr inte ovanligt att profit går före säkerhet.
      Roligt att du minns händelserna, tror inte många svenskar gör det.
      Det var ett hemskt inlägg, men värt att ta upp, tycker jag.

  18. Fy då så hemskt för alla drabbade. Ändå är människan stark och livet går bara vidare.
    Trevlig helg!

Lämna ett svar till Anni Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s