Nu är jag tillbaka i Stockholm igen hos familjen här.

Var var jag då förra veckan?

Jo, i Skottland. Lite överraskande, kanske. Det var längesedan jag var ute som reseledare och även i Skottland. Jag har tidigare skrivit massor om Skottland och dessa inlägg finns på bloggen under kategorier Skottland.
Stockholm, Nacka Skoglund

Lennart Skoglund föddes 24 december, på julafton, 1929 i Katarina församling på Söder i Stockholm och dog i samma församling 8 juli 1975, endast 45 år gammal.


Han växte upp på Katarina Bangata 42 tillsammans med mamma, pappa, en storebror och en lillebror…

…och gick på närbelägna Katarina Södra skola.
Han var en av Sveriges största fotbollslirare.
Det är omtvistat varför han kallades Nacka.
En teori säjer att det kommer sig av att han som liten följde med sin storebror denne tränade och spelade fotboll vid Finnboda varv i Nacka.
En annan teori är att han fick smeknamnet då hans pappa under en tid arbetade som trädgårdsmästare i Nacka.
Ytterligare en teori, och kanske den troligaste, är att han fick namnet när han debuterade i Hammarbys A-lag. Där fanns redan en Lennart Skoglund, så för att skilja dem åt fick det bli Nacka för att han tränat med sin bror i Nacka under vintern.
Han förknippas starkt med Hammarby och är klubbens största ikon.
Sin allsvenska debut gjorde han dock i AIK, eftersom Hammarby då spelade i division III. Det säjs att han i övergångspengar begärde 1 000 kronor (ca 20 000 i dagen värde), en uppsydd kostym och en kappa till sin mamma. Lite gulligt med kappan, tycker jag. För AIK gjorde han bara 5 matcher p g a värnplikt och landskampspel.
Det stora genombrottet kom 18 maj 1950, då Pressens lag mötte landslaget på Råsunda. P g a ett återbud fick den relativt okände Nacka hoppa in. Slutresultatet blev 3-1 till Pressens lag och Nacka gjorde två mål och en målgivande passning, alltså stor succé. Så han kom med i truppen till VM i Brasilien samma år. Där vann Sverige brons.
Han deltog också i VM 1958 då Sverige tog silver. Efter denna succé sjöng han låten ”Vi hänger med” och turnerade sedan med denna låt i de svenska folkparkerna. Han var folklig och mycket populär.
Totalt spelade han 11 landskamper. Eftersom han var proffs i Italien togs inte Nacka ut till fler landskamper efter VM-slutspelet i Sverige, då Fotbollsförbundet frångått sin egen regel och tog med sina proffsspelare.
Efter VM i Brasilien skrev han på för italienska Inter, där han blev stor stjärna. Under 13 år var han proffs i 3 olika italienska klubbar.
1964 flyttade han hem till Södermalm och spelade för Hammarby. Han började bli alltmer opålitlig, han fick rött kort och man fick åka hem till honom och hämta honom inför träningarna, men spelade flera matcher. Sin sista match för Hammarby spelade han 1967 på Söderstadion mot ÖIS. Därefter hade man fått nog av han uppträdande.
Sina sista år i livet levde han ensam, helt utblottade, alkoholiserad och missbrukade tabletter. Ett så tragiskt öde. Vilket han tyvärr inte är ensam om.
Nacka fick 3 barn, söner. Två med sin italienska hustru Nuccia. De växte upp i Italien och spelad båda fotboll på hög nivå. Den tredje sonen bor i Stockholm.

Alldeles nära hans födelsehus finns platsen som heter Nackas hörna…

…med monumentet ”Vi ses vid målet” av Olle Adrin.
Varje julafton, på Nackas födelsedag, samlas beundrare fortfarande utanför hans port och vid monumentet för att fira sin idols födelsedag.
Ha det bra!