Wales – RAGLAN och SENNYBRIDGE Training Area

Lördag och veckoslut! Idag en liten promenad i orten Raglan och om ett vackert militärområde!

En liten promenad i Raglan

Igår hade vi ett ärende till det lilla samhället Raglan, ca 10 min från där vi bor.

Dagen var solig och vacker, ca 16 grader, en härlig sensommarförmiddag.

Framför den gamla kyrkan finns en vacker liten plantering med bl a…

…pelagoner och dahlior…

…vi sidan av rabatten finns och två små krigsmonument över de män från staden som dödades under 1:a- och 2-a världskrigen…

…utanför en av de två pubar som finns i samhället finns också lite vackra blommor och några hängande korgar…

…kan man sitta bättre och vackrare än här och vänta på bussen?…

…alla medaljer har en baksida och just denna dag råkade det vara bin day, så det fanns fullt med plastpåsar lämnade utan för husen.

Var ligger Raglan?

Sennybridge Training Area

Sennybridge Training Area är ett militärt träningsområde i mellersta-södra Wales…

…det är ca 14 500 ha stort, 19 x 8 km och därmed UK:s 3:dje största militärområde.

Vi besökte området för ungefär ett år sedan.

Så otroligt vacker omgivning. Högt uppe på kullen finns en parkeringsplats så man kan stanna till och försöka ta in storheten…

…vissa områden har restriktioner, men flera vägar får brukas av allmänheten…

…lite överallt finns skyltar om tillträde förbjudet, varning för övningsskjutning och röda varningsflaggor.

Var ligger Sennybridge?

Annonser
Publicerat i Besökta platser | 29 kommentarer

GRUVDALARNA i WALES 3, gruvkatastrofer Six Bells och Aberfan

Så var det onsdag mitt i veckan igen och bloggdags. Idag om gruvkatastrofer, inte något roligt, men förhoppningsvis intressant!

Gruvkatastrofer

Photo1681

Mellan 1851 och 1920 förekom det 48 stora gruvolyckor i Wales med över 3 000 döda. Många familjer blev drabbade. Hela den manliga delen av vissa familjer utplånades under en och samma  olycka och i en by. Far, son, morfar, farfar, morbror, farbror alla försvann i olyckan.  Alla manliga medlemmar av familjen jobbade ju i samma gruva och därför slog det så hårt. Ekonomiskt sett försvann också alla inkomster för familjen samtidigt. På samma gång blev änkorna och barnen utan bostad, eftersom familjeförsörjaren var död och inte längre jobbade i gruvan. Bostaden följde med jobbet.

Det fanns gott om änkor och faderlösa barn i gruvdalarna.

DSCF4429

Six Bells

Six Bells var en kolgruva med ca 1 300 anställda i The Valleys i södra Wales.

The Six Bells Colliery Disaster inträffade kl 10.45 den 28 juni 1960 och hade fruktansvärd effekt för en hel bygd. Den tog 45 mäns liv och utplånade samtliga män i vissa familjer. Orsaken till olyckan var en explosion av gruvgas. Koldamm i luften antände och explosionen spred sig snabbt. Katastrofen kunde blivit ännu värre om det inte varit för att det endast arbetade 48 män av 125 i denna delen av gruvan p g a underhållsarbeten…

Photo1674  Photo1675

…50 år efter tragedin byggdes ett monument ”The Guardian of the Valleys” ovanpå den forna gruvan…

Photo1678

…hela monumentet är 20 m högt, 7,4 m sandstenssockel och 12,6 m staty av en gruvarbetar i järnträd. Den väger ca 8 ton. Det var den lokale konstnären Sebastian Boyesen som fick uppdraget. Namn, ålder och hemvist av de 45 offren finns inskrivna på sockeln. Monumentet invigdes 28 juni 2010 av ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams.

Här kommer en You-Tube, om ni är intresserade av att se mer från Six Bells:

2 min från monumentet med Wales vackra nationalsång, Hen Wlad Fy Nhadau, som bakgrundsmusik.

Aberfan

DSCF4392

Aberfan är en gammal kolgruveby i The Valleys i södra Wales.

Den hade inte varit mer känd än andra byar om det inte varit för det som hände här 21 oktober 1966, kallat Aberfan Disaster.

Tills 1966 hade sedan 50 år tillbaka miljontals ton slagg från gruvorna samlats ovanför byn. Slagghögarna hade blivit större och större ovanpå den porösa kullen av sandsten som också innehöll flera vattenkällor. Redan 1963 hade de lokala myndigheterna varnat för att det var ett farligt område, ovanför byns småskola. Varningarna hade ignorerats av gruvbolaget. Det som nu kommer är en fruktansvärd händelse som varje gång jag tänker på den får mig att rysa och tårarna är nära. ÄR NI KÄNSLIGA, SLUTA LÄSA NU!…

Photo1286

…kl  9.15 fredagsmorgonen den 21 oktober 1966, efter flera dagar av intensivt regn, började en slagghög röra sig ner mot byn. Det var soligt uppe på kullen, men dimma nere i by. Arbetarna uppe på höjden såg vad som var på gång, men allt gick så fort att de inte hann varna vad som var på gång att ske. 40 000  kubikmeter avfall glider ner mot byn. Det förstör en gård, 20 radhus på Moy Street och en skola där det fyller klassrummen till 10 m höjd av slam. Eleverna hade just anlänt till sina klassrum endast en minut tidigare efter morgonsamlingen i aulan där de sjungit ”All Things Bright and Beautiful”, när det hörs ett fruktansvärt oljud utifrån. Om de hade lämnat aulan några minuter senare hade utgången av katastrofen blivit  helt annorlunda. Aulan låg utanför banan slammet tog. 144 personer dog under slaggen, varav 116 barn mellan 7 och 10 år. Detta var hälften av skolans alla barn.

När raset slutat försökte alla i närheten att gräva fram ev överlevande, en del med sina bara händer och några lyckades man rädda. Grävandet fortsatte sedan med hjälp av alla gruvarbetare som kom upp ur sina schakt, polis, räddningstjänst och frivilliga. Efter kl 11 på förmiddagen hittade man inga fler överlevande.

Direkt kom förstås anklagelserna mot NCB  = National Coal Board för att de inte gjort något trots varningarna. Dess ordförande kom t ex inte till Aberfan förrän på kvällen nästa dag, fast han hade möjlighet att vara där efter bara några timmar. Det blev flera utredningar mot NCB under de kommande åren, bl a beordrades de att betala skadestånd, inte mycket, men ändå. 9 anställda  på ganska låg nivå nämndes för visst ansvar för olyckan, men ingen i NCB avskedades eller blev sparkad. Ordföranden och hela ledningen fick sitta kvar. Mycket av katastrofens effekter kom inte fram förrän 1997, när dokumenten blev officiella. Photo1287

Livet i Aberfan efter olyckan blev aldrig sig likt. Det säjs att månaderna efter katastrofen var tystnaden på gatorna fruktansvärd. Inga barn ute och lekte, som de brukade vara. De flesta barn var döda och resten vågade inte föräldrarna skicka ut, för att inte känna skulden att just de överlevt.

Bilderna är tagna i minnesparken i  Aberfan när jag var där för några år sedan. Det var varken lätt att besöka platsen där skolan en gång låg eller att skriva om detta, men ändå viktigt.

Publicerat i Besökta platser, Gruvdalarna | 38 kommentarer

WALES – SUGAR LOAF och EN VACKER PUB

I fredags förra veckan tog mannen och jag en eftermiddags-kvällstur i det natursköna Wales med en promenad och ett pubbeök.

Varning för många vackra bilder!!!!

Sugar Loaf

Sugar Loaf ligger strax nordväst om staden Abergavenny i sydöstra Wales.

Namnet har det fått av formen, ser ut som en sugar loaf, sockertopp…

…på walesiska heter Sugar Loaf, Pen-y-Fal eller från början Mynydd Pen-y-Fal, bergets huvud.

Ägaren till området är National Trust och de sköter också om området…

…man kan åka så här högt med bil och det finns en ganska stor parkeringsplats här, sedan får man vandra till…

…toppen. Stigarna är ganska breda, oftast lätta att gå på, men på sina ställen är det lite stenigt.

Suger Loafs topp ligger 596 m ö h. Är det då ett berg eller en kulle?

Skillnaden mellan berg och kulle är stort. För att få kallas berg måste det uppnå minst 609,6 meter, annars är det en kulle, säjer en del i alla fall. Så Sugar Loaf är alltså en kulle enl denna beräkning.

För att förstå betydelsen bättre, se filmen ”Mannen som gick upp för en kulle och kom ner från ett berg”, inspelad 1995 med Hugh Grant i huvudrollen. Kanske har ni redan sett den, men den är värd att se om, mycket rolig och ger svar på hur betydelsefullt höjden verkligen är. Filmen utspelas under första världskriget då två engelska kartritare kommer till den lilla staden Ffynnon Garw i Wales för att mäta det som påstås vara ett berg. Byborna är oerhört stolta över sitt berg och blir mycket besvikna när det visar sig att det är för lågt för att räknas som berg. De tar då saken i egna händer och gör ett berg av en kulle.

Vi gick inte ända upp på toppen denna gång, vilket vi gjort tidigare. Tog oss bara en promenad på 45 minuter och insöp de vackra vyerna…

…helt ensamt är det inte på stigarna. Här kommer fru får och möter oss, lite nyfiken…

…men bestämmer sig för att TACKA för sig och vända åt andra hållet och…

…vidare in bland ormbunkarna, bracken på engelska…

…och gott om ormbunkar finns det här. Vet faktiskt inte varför fåren inte äter dessa, smaken eller tål de dem inte. Kanske någon som vet svaret?…

…men, vad skådar mitt öga?…

…jo, det är sant. Det är blåbär! Vet knappt om jag någon gång tidigare sett vilka blåbär här i Wales. Unikt! Blir lite nostalgisk och tänker på Sverige med blåbärsskogar, allemansrätt och alla de blåbär jag plockat under åren…

…här växer också gorse, ärttörne på svenska. Mycket vanlig växt i UK och på Irland. Blommar främst på våren och början av sommaren…

…latinskt namn: Ulex Europaeus.
Ca 30-50 cm hög buske. Gula blommor. Påminner om forsythia på avstånd…

…jag gillar stenmurar och stengärdsgårdar. Denna var så vacker med stenarna lagda rätt upp på toppen…

…den ena vackra utsikten efter den andra…

…det finns gott om betande får häruppe…

…vägen upp är smal och med få mötesplatser, så det är inte ovanligt att man får backa både en och flera gånger…

…ganska långt ner finns denna färist, cattle grid, så fåren inte tar sig en tur in till stan för att gå på marknad, där de ändå till slut lär hamna!

Var ligger Suger Loaf?

The Bear i Crickhowell

Jag har skrivit om och visat bilder från denna pub tidigare, så nu blir det bara en bildbomb från pupträdgården, när den är som bäst!

Först från framsidan och…

…och här från innergården…

…och så slutligen maten och från där vi satt och åt…

…det var fullt inne i puben, som är stor. Visserligen var det fredag, men så tidigt som 18.30-tiden. Helt fantastiskt hur detta ställe kan vara så populärt. Så vi satt mellan inne och ute, i trädgården, men i små ”rum”.

Vad år jag? Hann jag ta en bild innan jag ätit färdigt?…

…jo, det hann jag nästan med. Bara några tuggor in på maten, vilket var faggots, löksås, ärtpuré och pommes frites. Så himla gott!!!

Vilken fantastisk eftermiddag och kväll!!!

Var ligger The Bear?

Önskar er en trevlig septemberhelg!

Publicerat i Besökta platser | 42 kommentarer

WALES – MONMOUTH 45, Raft Race, en flottävling på skoj

Onsdag igen och bloggdags! Idag om ett roligt och annorlunda event i min hemstad Monmouth!

Monmouth 45, Raft Race, en flottävling på skoj

Söndagen 1 september var en vacker och solig dag här i Monmouth. Bra väder för ett raft race, en tävling med flottar.

Det hela startade kl 12 vid The Rowing Club vid floden Wye och är till största delen en tävling på skoj, man bygger roliga flottar och spökar ut sig själv. Har aldrig hört talas om något pris eller liknande för de som vinner, men det finns troligen…

…man ror nedströms i 6,5 miles, lite drygt 1 svensk mil.

Detta är det 54:de året för denna typ av tävling och idag organiseras den av Rotary. Det kostar pengar att deltaga och intäkterna går till välgörenhet, 75 % till St David’s Hospice Care (en walesisk välgörenhetsorganisation som hjälper landets invånare med medicinska och psykiska problem, en mycket bra och viktig organisation), och 25 % går till Rotary. De går också runt med bössor (insamlingsbössor, inte skjutvapen och hotar, hi,hi) och samlar in pengar…

…mannen i kanot tillhör organisationen och ska se till att de inte kommer för långt mot kanten, där vattennivån är låg och det är lätt att fastna.

Men varför håller roddarna upp paddlarna i luften och inte i vattnet?…

…jo, uppe på bron står massor av publik och hejar på och…

…kastar ägg på deltagarna på flottarna! Ja, det är sant!

Jag hörde en man komma rusande till sin fru med meddelandet att Lidl, som ligger ca 150 m från bron,  tyvärr hade slut på ägg för dagen! De hade nog inte med i sina planer att så många skulle kasta ägg denna dag!

Jag är både för och emot det som sker, emot p g a att jag inte tycker om att behandla mat på detta sätt och för för att det är en tradition och alla gillar det. Svårt dilemma..

 

…jag går över bron och ser deltagarna när de åkt under bron.

Till höger går den stora dubbelfiliga vägen mellan Cardiff och Birmingham. Denna väg och floden delar av staden och centrum ligger på den högra sidan vägen, medan jag bor på den vänstra sidan…

…deltagarna kan vara kompisgäng, arbetskamrater, kompisar från den lokala puben och ibland är de också sponsrade av sina företag eller deras lokala pub, som då också får lite reklam.

De olika grupperna konstruerar sina egna flottar för att de ska stå ut på olika sätt…

…här kan man tro att de kanske är sponsrade av Sverige, en som ett vikingaskepp och en gul och blå…

…här har en av flottarna tagit en vägskylt där det står Road Closed på och därför fick de naturligtvis ta flodvägen istället…

…här är ett gäng kvinnor väl förberedda innan de når bron, paraplyerna upp = inga ägg på oss inte!…

…en båt är gjord som en brandbil och hade t o m sirener på då och då…

…här har man blåst upp massor av vita ballonger…

…när de flesta lämnat staden nedströms, tog vi bilen, ca 5 min, i samma riktning för att se dem ytterligare en gång från…

…en annan bro. Denna är en gammal järnvägsbro som idag är gångbro. Jag har visat denna bro några gånger tidigare i andra sammanhang, men det är så vackert att jag inte kunde låta bli att publiceras ytterligare en liknande bild…

…uppe från bron har man god utsikt över floden uppströms mot Monmouth…

…även härifrån serverades råa ägg…

…denna båt blåser ut blå rök…

…på andra sidan floden finns denna gamla pub, som jag också visat bilder av tidigare. Här hade också många människor samlats för att se flottarna och ta sig en pint…

…många kom gående över bron, men den del tog bilen eller hästen…

…mycket folk också på denna bro. Här är det någon som inte vill kasta ägg, utan sprutar vatten på deltagarna istället. Någon är också i vattnet, kanske inte helt frivilligt…

…det finns numera fasta regler för deltagarna.

Allt sker på egen risk, inga deltagare under 16 år, alla måste kunna simma (vilket långt ifrån alla normalt sett kan här, även unga), alla ombord ska bära flytväst.

Flottarna ska ha nummer, mellan 4 och 10 medlemmar på varje flotte, flottarna ska var mindre än 8 m långa och inte har någon motor…

…här kommer mer vatten och fler ägg…

…och här kommer brandbilen, som jag visade ovan, tutande under bron…

…ytterligare en regel är att ingen ombord får vara påverkad av alkohol eller droger. Dessa regler är ganska nya och tillsatta p g a att många var så onyktra att de trillade i vattnet och var fara för sig själva. Däremot väntar festande vid målgången några km nedströms.

Men trots detta var det flera flottar som stannade till vid puben för en pint eller några, men vad gör några pint? Ja, där ser vi nog lite annorlunda på det i Sverige mot här eller kanske är det så att Sverige ser det lite annorlunda mot de flesta andra länder?

De kanske t o m bara stannade för lite vila.

Detta bevisar också att målgången inte är det viktigaste, det viktigaste är att man har roligt!!!!

Var ligger Monmouth?

 

Publicerat i Uncategorized | 53 kommentarer

GRUVDALARNA i WALES 2 – Barnarbete, pit pony och strejker

Idag fortsätter ett inlägg om gruvdalarna i Wales, ett så intressant ämne!

Gruvdalarna 2

Här kan du läsa Del 1

Barnarbete

DSCF4440  DSCF4419

(fotona är tagna av mig av bilder i Big Pit museum)

Miners Act of 1842 var en lag som fastslogs av UK parlament 1842.

De viktigaste inläggen i lagen var att alla kvinnor och pojkar under 10 år förbjöds att arbeta i gruvorna. Detta var ett svar på en undersökning om barnarbete som gjorts av en kommission samma år, efter flera allvarliga olyckor. I en av dessa dog 26 barn, 11 flickor mellan 6 och 16 år, och 15 pojkar, 9-12 år gamla. Detta fick t o m drottning Victoria att reagera!

Under början av 1800-talet jobbade alla män, kvinnor och barn under fruktansvärt farliga omständigheter under mark.

1841 var ca 216 000 personer anställda i gruvorna. Kvinnor och barn jobbade 11-12 timmar/dag för lägre lön än männen…

DSCF4408

…barn så unga som 5 år användes som billig arbetskraft, ofta i så små utrymmen att  endast barn kunde nå dit.

Pit Pony

Ponnies användes i gruvorna från mitten av 1700-talet till mitten av 1900-talet. De blev mer vanliga efter att kvinnor och barn förbjöds att arbeta i gruvorna 1842.

1913 beräknades att ca 70 000 ponnies jobbade under mark och 1984 var det 55 kvar. Den sista kolgruvehästen hette Robie och pensionerades 1999.

Stora hästar, såsom Cleveland Bay, användes högre upp i gruvorna, men oftast var det små ponnies, inte större än 12 hands (1 hand är lite drygt 10 cm), alltså ca 1,3 m höga. Shetlands var ofta förekommande. Även åsnor användes ibland.

Enl Coal Miners Act of 1911, bestämdes att ponnierna måste vara minst 4 år gamla och kontrollerade av en veterinär innan de fick börja arbeta i gruvorna. De arbetade sedan olika många år beroende på var i gruvorna de jobbade. En del kunde arbeta tills de var i 20-års åldern.

Normalt hade de sina stall nere i gruvorna och åt proteinrik föda, hö och majs. De kom inte ut i det fria mer än under gruvarbetarnas sommarsemester. Då fick de också semester i det gröna!

De arbetade i skift om 8 timmar.

Deras förhållanden var olika från gruva till gruva, men eftersom de var betydelsefulla för arbetet sköttes de, efter omständigheterna, väl. Ju längre de kunde arbeta desto bättre lönsamhet.

National Union of Miners  DSCF4421

National Union of Miners är en fackförening för kolgruvearbetare i UK.

Den grundades 1945 som en omorganisation av Miners Federation of Great Britain, vilken kom till 1888.

Den är mest känd för sin roll i den tre riksomfattande strejkerna i UK 1972, 1974 och 1984-85. Den var under 1900-talet en av de starkaste fackföreningarna i UK och hade ett stort politiskt inflytande.

Dess politiska inflytande försvann efter  Gruvarbetarstrejken 1984-85 och nedläggningar av nästan alla gruvor.

Strejken 1912 var den första nationella kolgruvearbetarstrejken i UK. Denna gällde framförallt sänkta löner. Efter 37 dagar avslutade regeringen strejken genom att lova en minimilön.

Ofta ägdes gruvorna av rika engelsmän, vilket också stack i ögonen på de hårt arbetande gruvarbetarna. Vinsten kom ibland dem till nytta, men ofta gick det till ett liv i överflöd i England.

Gruvarbetarstrejken 1984-85

DSCF4444

Vid denna tid var kolgruveindustrin statligt ägd och subventionerad. Under regeringen Margaret Thatcher ville man lägga ner gruvorna, trots att de var de modernaste gruvorna i Europa, eller sälja dem om det fanns köpare, och strejkerna startade.

Gruvorna var inte längre lönsamma p g a billigare importerad kol och mindre användning  av kol i kraftverken. Dessutom var det inte miljövänligt.

Konfrontationen mellan den konservativa Margaret Thatcher och den socialistiske fackföreningsledaren Arthur Scargill var ofrånkomlig. Inget mellan dem stämde. Och alltför mycket prestige kom in.

Margaret Thatcher blev premiärminister för de konservativa 1979. Med starka nypor var hon inte rädd för att ta action.

Arthur Scargill kunde också stå på sig…

DSCF4416

…det började med småstrejker mot nedläggningen av gruvorna i början av mars 1984 och anklagelserna haglade från båda håll. Den 22 mars startade strejken officiellt. Gruvfacken i South Wales var för strejkerna.

Strejken slutade 3 mars 1985, nästan ett år efter att den började, med ett stort nederlag för facket och dess ledare Arthur Scargill. Den brittiska fackföreningsrörelsen försvagades och dess tidigare starka politiska inflytande försvann. Regeringen kunde fortsätta privatiseringen och minskandet av statliga subventioner till olönsamma företag…

Photo1675

…i South Wales hade 21 500 gruvarbetare strejkat. Mellan 99,6 och 93 % av alla gruvarbetare var i strejk.

Konflikten var hård och medförde bl a inkallandet av polis. 10 personer dog under strejken…

DSCF4393

…många familjer led ekonomiskt och insamlingar förekom både inom landet och utomlands. Tyvärr tyder mycket på att pengar också kom från Kadaffis Libyen, vilket ju inte är så trevligt. (Libyen låg ju bl a bakom Lockerbie flygkatastrofen i Skottland).

Den allmänna meningen om strejken var och är delad, dels beroende på politisk tillhörighet och dels på geografisk tillhörighet…

DSCF4400

…det kanske var så att nedläggningen av gruvorna var ofrånkomlig förr eller senare, men regeringen kunde kanske ha skött det på ett bättre sätt. Man bara stängde ner utan att ta ansvar för följderna. Dessa beslut lider människorna i gruvområdena av fortfarande, kanske främst i South Wales, där de sociala problemen är grava. Människor som sedan generationer arbetat hårt i en tuff och smutsig miljö var inte längre något av värde för landet. Solidariteten i gruvsamhällena försvann, utnyttjande av bidrag från staten, som man ansåg sig lurade av, ökade och stort bidragsberoende utvecklades. Framtidstron  försvann och är fortfarande idag mer eller mindre borta…

Photo1682

…inkomster av arbete är låg och bidragstagarna många, bostäderna i dåligt skick, attityden till staten låg, skolorna har sämre standard är riksgenomsnittet, de som är utbildade försvinner från området, genom dålig utbildning följer dåliga matvanor, även stor alkoholism förekommer.

En icke hälsosam kultur har vuxit fram och består även idag. Om man inte kommer från dessa områden är det svårt att förstå. Ofta flyttar man inom dalarna, men inte till en ny dal, vilket kan ligga geografiskt närmare. En gammal vana som ogärna bryts. På många ställen styr några familjer hela orten, inte politiskt, utan på annat sätt. Det är inte lätt att komma in som ”ny” i dessa orter och bli accepterad.

Det är väldigt svårt att skriva om vad som hänt i dessa South Wales gruvdalar, speciellt ur svenskt perspektiv, så olikt Sverige och våra värderingar, men jag tror att många svenskar boende i Wales förstår situationen bättre. Man måste nästan leva i den brittiska kulturen för att kunna förstå, om än lite.

I samband med Margaret Thatchers bortgång var det många i de walesiska gruvdalarna som jublade och sjöng ”The bitch is dead”.

En del av er läsare kanske kommer ihåg denna strejk, för er unga är det bara historia.

Här är två intressanta videos :

4,5 min

5,4 min

Ha en riktigt trevlig helg i mötet mellan augusti och september!

Publicerat i Gruvdalarna, Historia | 26 kommentarer

WALES – MONMOUTH 44, ny fontän, dansafton, brittiskt körkort och settlement application

Onsdag och bloggdags igen! Idag en blandning av nöje och allvar!

Vi har haft en helt underbar och solig Bank Holiday weekend här i Wales, lördag t o m måndag. Upp till runt 30 grader och det är varmt för att vara Wales. Härligt!

Skolorna har fortfarande sommarlov här. De flesta skolorna börjar någon gång nästa vecka från 2 september och en vecka framåt, beroende på vilken skola man går i. Då börjar också en ny termin av de tre terminer vi har här per år.

Monmouth 44, ny fontän

Som jag skrev ovan hade vi härligt väder över helgen och jag och en väninna åkte ner till vår stad Monmouth. Jag parkerade lite utanför stan och vi promenerade in, över bron med vackra blomlådor och…

…kom fram till den gamla bron från 1200-talet…

…därifrån var det vacker utsikt över floden Monnow och kullen där jag bor (till vänster på bilden)…

…jag gick tillbaka nedanför bron och där spelade stadens band. Det måste var något speciellt på gång idag!!!

…bredvid bron står denna riktigt trista byggnad, en offentlig toalett. Men vilken skillnad dessa blommor gör till byggnaden, den ser ju riktigt fin ut…

…det är en förening, Monmouth Community Champion, som gjort blomsterarrangemangen. Alltså frivilliga som vill göra staden vackrare, däribland min väninna. Staden bekostar blommorna, men de gör arbetet. De har också ett nära samarbete med Rotary.

Fanns det någon anledning till att vi åket ner just denna dag, vid denna tid?…

…jo, anledningen var invigningen av en ny drickfontän.

Här står representanter för Monmouth Community Champion, Rotary och kommunen framför den ännu övertäckta fontänen. Mannen med guld hängande runt halsen (näst längst till höger) är Mayor of Monmouth, vår borgmästare. Normalt sett har han också en röd cape på sig, men i denna hetta blev det bara en kostym. Jag pratade med honom efter ceremonin och han var väldigt trevlig. Han hade jobbat mycket i Sverige, bl a i Norrköping och Göteborg och hade många svenska vänner. Tror jag måste försöka få ytterligare ett samtal med honom någon gång.

En borgmästare sitter på sin post i ett år, från maj till maj, så han är ganska ny på sin post. Hans namn är Richard Roden…

…detta är den avtäckta fontänen. En i raden av fyra som kommer att finnas i staden. Nästa i raden av fontäner att ställa i ordning är den gammal fontän från 1800-talet som ska renoveras och därefter kommer ytterligare två nya.

Allt är ett en del i ett projekt att få staden plastfri. Med fontäner med dricksvatten behöver man inte köpa vatten flaska. Vi har dessutom inte pant på flaskor här, så de ligger slängda lite överallt…

…mitt upp i allt detta kom en gammal dubbeldäckare med ett brudpar i. Här händer det mycket på en gång!…

…när allt var slut tog jag en liten promenad på marknaden och…

…där fanns också denna glassbil där man kan köpa vanlig glass, typ GB, men också mjukglass. Detta lyckades jag hoppa över, men å andra sidan blev det en fika med toasted teacakes, inte så nyttigt, men så himla gott!

En jättetrevlig dag på stan!

Dansafton

Lördag kväll var också mycket trevlig. På samma plats som vi var på fest veckan innan, var det fest igen. Det var egentligen en stor familjefest, men flera grannar var också inbjudna till lite mat och dans.

Vi dansade brittisk barn dance, där alla kan vara med. Man ställer bara upp sig i led eller ringar och musikanterna berättar hur man ska göra, runt, framåt, bakåt, cirklar, promenad, hoppar, går, springer. Något liknande det i Sverige förekommande Oh, Susanna.

Här kommer ett Youtube klipp, så ni förstår ungefär hur det går till. Vi var också ungefär lika oorganiserade som i klippet. Dans behöver inte vara perfekt, det viktigaste är att man har roligt och det hade vi verkligen!

1,20 minuter

Nytt körkort

I veckan fick jag mitt nya brittiska körkort, med text både på engelska och walesiska.

Var tvungen att se till att få det innan ev utträde ur EU, för efter vet man jag inte alls hur det blir. Egentligen skulle jag bytt mitt svenska till brittiskt för längesedan, men det blev liksom inte av tidigare.

Det var inte så krångligt som jag trodde att det skulle vara. Tog ett foto i en automat vid postkontoret, sände fotot, en check på £43 (ca 500 SEK), mitt gamla körkort och mitt pass till en myndighet och efter en vecka fick jag mitt nya körkort och mitt pass tillbaka. Ja, vi har fortfarande checkar här för betalning, tro det eller ej!!!

Det som var lite kymigt var att stå helt utan legitimation och köra utan körkort i plånboken, men inget problem för britterna. Många har ingen giltig legitimation och man behöver inte ha med sig körkortet när man är ute och kör.

Dessutom var det inte roligt att skicka iväg passet, för utan det är man ju fast här och det är inte lätt att få ett nytt svenskt pass här heller. Visserligen skickar man allt recorded med ett kvitto, men ändå. Har man dessutom familj i Sverige och något skulle hända så man behövde åka dit, så var man fast här. Jag är väldigt rädd om mitt pass!

Settlement Application

Settlement Application, ansökan om att få stanna kvar i landet vid UKs utträde ur EU.

Jag trodde det skulle vara mycket komplicerat, men gick väldigt snabbt att göra med en Android telefon. Nu väntar jag bara på resultatet, får jag stanna kvar eller blir jag utslängd?

Ha det bra!

Publicerat i Monmouth, Socialt | 47 kommentarer

WALES – FAR HILL FLOWERS, en speciell trädgård

Då är det lördag igen och bloggdags. Idag från en mycket speciell trädgård.

Far Hill Flowers

För två månader sedan besökte jag föreningen Michel Troy Village Produce Association. Där har jag sedan flera år varit medlem. En liten trädgårdsförening där vi samlas en gång i månaden för att lyssna på någon föreläsning av något slag.

Denna gång var det en mycket inspirerande kvinna som berättade om sin speciella affärsidé på samma gång som hon gjorde blomsterarrangemanget ovan.

Den 18 augusti skulle hon ha Open Garden Day och naturligtvis åkte jag och maken dit…

…vi såg lite av det vackra walesiska landskapet, men tyvärr inte så mycket. Oftast var det…

…detta vi såg, höga häckar som skymmer utsikten. De sista 5 km var single track, en körbana, med mötesplatser och vi hoppade fram mellan groparna i asfalten…

…men när vi äntligen kom fram var det värt det!

Vad för typ av trädgård hamnade vi då i? Vad var så speciellt?…

…jo, det är en flower farm.

Ägarinnan har haft en kringflackande liv och flyttat från ställe till ställe under många år eftersom hennes man var militär och då flyttar man ständigt från plats till plats, sådant är systemet här i UK.

Till slut ville de ha en fast plats att bo på och letade efter en gammal gård med en del land och fann denna plats i Wales, nära orten Trellech, ca 20 min från där jag bor…

… hon hade alltid varit intresserad av växter och ville göra något affärsmässigt av sitt intresse och gick en horticulture course för att få mer kunskap.

Det hon tyckte saknades i UK var blomsterodlare av brittiska blommor. De flesta blommor som säljs i blomsteraffärerna kommer från Holland och är inte alltid traditionella brittiska blommor. Så varför inte starta ett företag som odlar brittiska blommor? Sagt och gjort…

…när hon berättade om sin handelsträdgård pratade hon om flower fields och jag såg framför mig ett större fält med blommor, men så var det inte alls. Det var en inhägnad trädgård uppdelad i race flower beds. Skäms att säja att jag inte vet var det heter på svenska, men det är ju ett ganska nytt sätt att odla på. Gör ett försök med upphöjda rabatter, men vet att det är fel ord.

Så vackert och välskött!…

…många dahlior vid denna tid, i olika former och färger…

…rosorna börjar vissa, men några var kvar…

…hur saluför hon då sina blommor? Tanken var att sälja till närbelägna affärer och de var positiva när hon presenterade sig, men när det kom till att köpa, så hade de redan bra leverantörer som kom under natten och levererade i stora lastbilar.

Vad hon då kom på var att säja blommorna som buketter till bröllop och samtidigt dekorera hela festsalen och detta visade sig vara en mycket bra idé. Nu dekorerar hon många ställen inför fester av olika slag…

…en liten skönhet i närbild…

…det finns lite olika växthus inom trädgården…

…här ett vackert växthus med palmer och olivträd framför. Båda träden växer bra i Wales. Jag gillar krukan olivträdet står i, gjord av gammal korrigerad plåt…

…inne i växthuset fann jag dessa dahlior…

…och stora var de…

…ett gammalt skjul bredvid ett nytt fint växthus…

…föll pladask för denna kattdekoration…

…mitt upp i allt finns en pergola, en bikupa och en bänk…

…det finns också två polytunnels i trädgården och…

… i detta finns olika blommor…

…några vackra liljor vid en gammal bod…

…den kommersiella trädgården ligger bredvid familjens privata trädgård framför boningshuset. Denna trädgård är inte så stor, men vacker och välskött…

…en liten damm där de också har sin septic tank synlig, lite ovanligt. Normalt sett gräver man ner den, men inte här…

…vid sidan av huset finns ytterligare lite växter och denna fantastiska stenmur med ett litet hus vid sidan…

…vädret skiftade hela dagen. Under en timma vi var där, småregnade det, solen sken och det var molnigt, så det ser kanske ut på bilderna som om de är tagna vid olika tillfällen, men detta är under en timma. Sådant väder har vi haft den sista veckan…

….naturligtvis serverades också kaffe, te och kakor. Det fanns tre olika bakverk att välja på, kokosnöt- och limekaka, chokladkaka och Victoria Sponge. Den första var utesluten att ta eftersom min man inte gillar kokosflingor och jag är allergisk mot citrus. Så vi valde chokladkaka och Victoria Sponge, som är sockerkaka delad i mitten med sylt och lite grädde mellan, så likt svensk tårta som man kan komma här. Som vanligt tog vi två olika och delade dem mellan oss och på så sätt fick vi två kakor var. Kostnad, £ 1 för vardera, så  £ 4 för en mugg kaffe, en kopp te och två kakor.

Teet fick jag i en vacker kopp som i Sverige skulle kallas kaffekopp, ganska liten kopp och kaffet i en större mugg, omvända världen här i UK. Under koppen stod det Evesham, Sutherland H&M. Googlade lite på detta och ser ut att var ur serien Wild Roses. Vacker kopp! Under fatet och assietterna stod inget märke…

…när vi fikade på terrassen framför huset hade vi denna utsikt.

Ett mycket trevlig besök. Entrén till trädgården var £ 5 per person.

Var ligger Far Hill Flowers?

Bank holiday

Denna helg är det bank holiday här, vilket innebär att måndagen är helgdag, vilket gör att man får en långhelg. Vi har några sådana helgdagar per år. Normalt är det ett väldigt tjat om mycket trafik och enl tradition är vädret alltid dåligt över dessa helger när folk är lediga, men denna helg ska bli strålande väder med ca 28 grader på söndag. Så det är bara att hoppas!

Önskar er en fin weekend!

Publicerat i Besökta platser | 30 kommentarer