Onsdag mitt i veckan igen och dags för ett nytt blogginlägg. Idag om lite roliga egenheter i det engelska språket.
Det har varit en fin och intensiv vecka med barnbarnsbesök.
Barn tycker inte alltid om att promenera, men plockar man lite blommor efter vägen går promenade fort och utan protester…
…mina pelargoner finns kvar, även om den vackra ljusrosa Estellepelargonen börjar tappa sina blommor, men nya kommer…
…så har jag haft besök av Pigge igen.
Engelska språket, små egenheter
My wife – The wife
Det är stor skillnad mellan my wife och the wife. My wife är ett fint sätt att säja min fru på. The wife däremot är inte trevligt och menas den där frun på ett nedlåtande sätt.
Would you like to come for tea tonight?
Rakt översatt; Vill du/ni kommat för te ikväll? Men det är inte alls vad det betyder, utan Vill du/ni komma på middag ikväll?
Konstigt, ja.
Half 9
Om någon ber dig att komma half 9, så kom inte halv 9, utan halv 10 istället.
Troligen mycket ologiskt för de flesta logiska svenskar. Vi tycker kanske att om man säjer halv framför siffran, så kommer halvtimmar före inte efter klockslaget.
Half 9 ska egentligen säjas half past 9 (halv passerat 9), men förkortas ofta till half 9.
Vi använder också väldigt lite 24-timmarsklockan här, utan am, som är förmiddag och pm, som är eftermiddag. T o m i dagstidningar står det t ex att ett TVprogram börjar 8.30 am eller 8.30 pm, inte 8.30 och 20.30.
o’clock
Man säjer ju t ex 5 o’clock, men vad står o för? Ja, en förkortning av of the clock. Började används när man började använda klockor och inte längre bara gick efter solen.
Chips – crisps
Svart att skilja åt för svenskar.
Chips i engelskan är pommes frites.
Crisps i engelskan är chips i svenskan.
Hat – cap
Detta är det många svenskar som förväxlar. Vi har i skolan lärt oss att hat är hatt och cap är mössa, men detta är inte riktigt rätt.
Cap är en keps.
Hatt är en hatt och en mössa utan skärm. T ex yllemössa heter wollen hat.
Ryggsäck
För ordet ryggsäck används i UK ordet rucksack inte backpack, som jag tror är den amerikanska varianten av ordet.
Ironing och salmon
Ironing (stryka) uttalas inte med r, utan mer som ining.
Salmon (lax) uttalas inte med l, utan mer sämån.
Noll
När man säjer ett telefonnummer, säjer man inte zero för 0, utan bokstaven o.
När telefonnumret har två samma siffror, säjer man inte t ex 44 utan double 4. Om de har tre samma siffror, blir det t ex tripple 4.
I samband med sport säjer man inte t ex 3-noll, utan 3-nil.
I tennis är det love istället för noll.
Ord som är lika i engelska och svenska, fast betyder något annat
Bra på engelska är BH.
Stool på engelska betyder pall.
Tips betyder dricks.
Fan betyder fläkt.
Flask betyder termos.
Fart betyder prutta, släppa väder, fisa.
Ja, mycket underligheter finns i de engelska språket!
Några blombilder från Wales under augusti månad genom åren:
Det har varit härliga dagar med barnbarn här. Fullt upp. Vädret har varit skiftande, sol, men också störtregn och blixtar och dunder…
…ett av barnbarnen var intresserad av att virka, så då lärde jag henne göra luftmaskor och hon gjorde detta fina fotband till mig. Det bär jag nu med stolthet…
…det finns också en hel del garn att välja mellan hos farmor, detta är bara några av dem…
…inte så mycket finns i min trädgård, men…
…min montbretia blommar, fast inte med så många blommor…
…så finns det fortfarande mycket svart vinbär kvar och det har vi plockat till frukosten.
Nordstan är ett stort köpcentrum i stadsdelen Nordstan i centrala Göteborg mellan Centralstationen och Gustav Adolfs torg. Bilden är tagen precis utanför en av sidoutgångarna från stationen.
Mellan stationen och Nordstan går spårvagnar och lokalbussar, men man kan…
…också välja att gå i en tunnel mellan de båda…
…här finns ca 200 butiker och den totala ytan är 306 000 kvadratmeter och har ca 35 miljoner besökare / år…
…Nordstan består av åtta stadskvarter med gågator mellan och var en gång en livlig del av Göteborg. Genom de gamla gatorna, mellan de gamla husen passerade många emigranter som skulle till Amerika, från Centralstationen till hamnen. Vilken skillnad mot idag…
…i början av 1960-talet var Nordstan förslummat.
Banker och byggföretag köpte in alla de gamla kvarteren bestående av 90 fastigheter. 1967 började man riva de gamla husen och projektet var klart i två etapper, 1972 9ch 1973…
…kvarteren finns kvar, men vanliga gator blev gågator med tak mellan byggnaderna och stora portar vid ingångarna…
…gågatorna inne i köpcentret har till största delen behållit sina gamla namn, men ser helt annorlunda ut.
Köpcentret hette från början Östra Nordstan, men i mitten av 1980-talet tog man det enklare namnet, Nordstan. Det gamla namnet använder jag fortfarande av gammal hävd och ohämmad vana.
Jag är ju ingen stor shoppare och undviker detta ställe så gott jag kan, men ibland är man mer eller mindre tvungen att uppsöka vissa affärer. Dessa bilder är tagna kl 10 en vardagsförmiddag, vid andra tider brukar det vara fullt med folk.
Reseminnen 1
Jag har ju varit reseledare ute i i stort sett hela Europa under många år, så en hel del har hänt. I denna serie tänkte jag skriva om några av dessa minnen.
Räkna passagerare
En av reseledarens uppgifter är att räkna in att alla passagerare är på plats i bussen innan vi lämnar platsen. Det är enkelt när bussen är full, men också lätt när den är nästan full. Man räknar lediga säten. När de däremot är halvfull är man tvungen att räkna in varje person.
Ibland kan någon fattas och man får vänta, med det är däremot ganska ovanligt att man är för många, men det har hänt.
Detta hände på en dagstur. Vid vårt första stopp vid en vägkrog med fler bussar räknad jag in och det var en för mycket. Naturligtvis trodde jag att jag räknat fel, gjorde om det och visst, det var en för mycket. Eftersom det var första stoppet hade jag inte lärt mig alla ansikten i bussen ännu, utan tyckte det var bäst att höra mig för om det kanske fanns någon ombord som inte skulle vara där. Ingen gav sig tillkänna. Jag känner ju inte igen alla mina passagerare, men de har ju egentligen bara ett ansikte de bör känna igen och det är mitt. Så jag frågade om det var någon som inte kände igen mig. Då reser sig en herre i mitten av bussen och tittar på mig och säjer:
-Nej, dig känner jag inte igen. Har du gått på fel buss eller?
Många svenska städer har en Kungsgata, där affärerna låg och fortfarande ligger, så även i Alingsås där det idag är en gågata…
…i detta hus jobbad jag några månader i mitten av 1970-talet. Affären vid torget som jag skrevo m tidigare, flyttade hit.
Idag är det ett av stadens många caféer…
…fler trähus längs Kungsgatan…
…och så detta hus som förstör miljön. Vad fanns här tidigare? EPA eller Domus? Här var Domus varuhus. Fick man bara någon av dessa varuhus till staden, så fick de bygga hur de ville. En stad utan dessa varuhus räknades inte…
…här låg EPA. Bakom det gamla huset till höger på bilden går idag en arkad…
…mellan gamla Domus och EPA med en galleria, lika tråkig som i övriga städer, utan karaktär…
…trähus i en lång rad på Kungsgatan, vackert. Hur ser det ut på motsatta sidan av gatan?…
…jo, så här, nyare hus. Med bilder kan man både ljuga och avslöja…
…samma del av Kungsgatan från andra hållet…
…trähusen fortsätter längre upp på gatan…
…mitt emot ligger Järtas Park.
Var fram till 2019 en ganska tråkig och intetsägande liten öppen plats. Denna park upprustades då inför stadens 400-årsjubileum. Målet är att den ska väcka nyfikenhet för alla åldrar. Temat är förra sekelskiftet och staden textila historia…
…parken i vårtid med…
…musikpaviljong och…
…staty som är upplyst kvällstid…
…rolig lekplats med en stor sko som ruschkana och en hat som klätterställning och…
…en fin trägunga för både vuxna och barn.
Alingsås historia
Namnet är känt sedan mitten av 1300-talet. Det kommer troligen av orden aling och ås. Aling är en person som kommer från Ale, en härad där bl a Alingsås ingår. En härad är ett mindre område som var av rättslig natur.
Staden fick stadsrättigheter 1619 (alltså 2 år äldre än Göteborg!) av Gustav II Adolf.
Staden var ganska länge liten och lugn. I början av 1720.talet hade den ungefär 150 invånare, men fick strax ett uppsving i o m att Jonas Alströmer etablerade manufakturverk här (om honom och han livsverk kan du läsa i avsnitt 1). I slutet av 1700-talet hade staden ca 1 000 invånare.
Som så många svenska städer har också Alingsås råkat ut för olika stadsbränder, 1724 och 1779, då större delen av staden förstördes. Jonas Alströmers manufakturer gick inte alltid så bra och avvecklades 1847. Detta medförde att stora delar av staden stod stilla, men redan 1859 blev det en uppgång igen genom byggandet av Västra Stambanan och Alingsås bomullsväveri grundades 1862. Staden kom att utvecklas till ett textilindustricentrum fram till tekokrisen på 1960- ch 70-talen, vilket slog hårt mot staden.
Lördag och dags för ytterligare ett blogginlägg. De senaste dagarna har varit så underbara här med sol, lagom värme och lite lugn och ro, men snart får jag trevlig besök igen, så här blir massor av liv och rörelse igen. Ser så mycket fram emot detta.
Först några bilder från en kär väninnas trädgård…
…så en bild från baksidan av mitt hus in mot skogen
I den centrala parken står denna härliga staty gjord av Susanna Arwin och heter Med handväskan som vapen. Förlagan är ett foto av en kvinna som svingar sin handväska mot en nazist under en demonstration i Växjö 1985.
Originalet är i brons, 26 cm hög och gjord 1995.
Tidigare var här ett busstorg.
Runt parkens fyra sidor finns Stadshotellet, Kulturhuset, Estrad och järnvägsstationen. Vi går runt och tittar på byggnaderna…
…vi börjar med Stadshotellet eller som det egentligen heter Grand hotell. I folkmun är det fortfarande Stadshotellet…
…byggt 1911, men tillbyggt senare.
När jag gick på högstadiet, i slutet av 1960-talet, gjorde jag min pryo i receptionen här (pryo var praktiskt yrkes orientering, hette senare prao, och var en vecka och två veckor, på två olika ställen, i slutet av högstadietiden). Det var spännande värre. Receptionisten var nog mer intresserad av att få lite ledigt, än att ta hand om mig, så ofta var jag ensam i receptionen, förutom telefonisten som satt i ett litet rum bakom receptionen och drog i trådar i en riktigt gammal växel. När hon hade rast var det receptionistens jobb att sköta växeln, alltså ofta jag. Det var skrämmande tyckte jag. Så många trådar och få allt rätt. Som helhet var det fantastiska veckor eller vecka, minns inte hur länge det var. Andra perioden var jag småskollärare, kul det också.
Sedan har man ju också svängt sina lurviga här några gånger också. Dans på Stadshotellet ingick i livets skola…
…kulturhuset tillhör inte de vackraste byggnaderna, men kunde varit värre, nästan. Exakt när det är byggt vet jag inte, men det fanns här under min skoltid i början av 1970-talet.
Här finns bl a bibliotek och konsthall…
..så kommer vi till Estrad…
…invigt 2013 på platsen där en gång Alingsås bryggeri låg och efter att den gamla vackra industribyggnaden jämnades med marken blev det här parkeringsplats.
Estrad är en arena för idrott, konserter, konferenser m m. Den har en publikkapacitet på 2 800 platser, varav 2 000 är sittplatser. Arenagolvet är 25×48 m med ett mobilt scengolv.
Här finns också en restaurang och parkering för 600 bilar.
Detta är också Alingsås HKs (handbollsklubb) hemmaarena. Föreningen bildades 1973 och har två gånger blivit Svenska mästare, 2009 och 2014…
…och vidare till järnvägsstationen som stod klar 1858.
Idag finns här resebyrå, pizzeria, gatukök och pressbyrån.
Alingsås ligger längs Västra stambanan mellan Göteborg och Stockholm och har 5 spår…
…när ni swishar förbi med tåget är det baksidan av stationen ni ser. Vissa fjärrtåg stannar här, bl a MTRX.
Förutom fjärrtåg och regionaltåg går här också…
…lokaltågen mot Göteborg, en resa på ca 45 min. Tågen går mestadels varje halvtimma, men oftare under rusningstid.
Man har en stor utpendling till Göteborg dagligen och en mindre inpendling…
…vid sidan av stationen finns busscentralen med lokalbussar och regionalbussar, bl a till Borås.
Idag från Málagas flygmuseum och lite sommarbilder Sverige där jag befinner mig.
Det har varit minst sags skiftande väder de senaste dagarna, regn, moln, värme och hetta. En riktig svensk sommar!
Min trädgård var ju helt, totalt misskött av min tidigare hyresgäst, så det finns inte så mycket att visa därifrån…
…har några pelargonier, bl a denna Estell…
…en gång hade jag fina svartvinbärsbuskar, men de flesta är borttagna eller uppgrävda, så det är tur att jag har en granne som har många buskar och som dessutom inte gillar svartavinbär, vilket ju är bra för mig, bara att plocka.
Jag har också varit ute i blåbärsskogen vid flera tillfällen och plockat för dagens behov och har ca 3 l i frysen också. Vitaminer och antioxidanter för vintern.
Málaga 10, Flygmuseum (delvis repris)
Här kan du läsa tidigare inlägg från Málaga : 1, 2, 3, 4, 5, 6 ,7 , 8 och 9.
Málagas flygplatsmuseum är mycket intressant! Det innehåller gamla plan och hur den första riktiga terminalen såg ut. Så intressant att gå tillbaka i tiden och jämför med hur det är idag.
Museet ligger bara några 100 m från dagens flygplats och sköts av Asociacíon Amigos del Museum, en vänföreningen för museet. Det är gratis entré, men man får gärna ge ett bidrag till skötseln i en bössa vid entrén…
…detta är utsidan av den gamla terminalen, dit man först kom när man skulle ut och flyga. I denna byggnad finns också flygmuseet idag.
Málagas första flygplats öppnades 1919, men då var det mest militärflyg.
Denna terminal öppnades 1948. En ny terminal tillkom 1968 och ytterligare en 1972.
På 60-talet började den stora strömmen av turister att komma till Costa del Sol, bl a från Sverige….
…i denna lilla vänthall satt säkert många förväntansfulla resenärer, spanjorer som skulle resa bort och utländska turister som skulle hem igen, sönderbrända och bakfulla…
…incheckningen var också enklare än idag. Kolla in vågen och telefonen, svunna tider. Tror att det är en häftapparat också.
Säkerhetskontroll fanns inte…
…här möttes man av välklädda flygvärdinnor och stiliga piloter.
I museet visar man många gamla kläder…
…baksidan av terminalen är vackrare än framsidan och i tornet fanns kontrollrummet…
…från terminalen till flyget gick man genom denna vackra pergola…
…eller kanske tog man bilen direkt ut till planet…
…väl ombord serverades passagerarna mat och dryck i riktigt porslin och glas.
Att flyga skulle vara en upplevelse, inte bara en transport…
…från kontrolltornet skulle allt skötas och man fick stå med kikare och titta på planen som kom och gick…
…gamla bilder från kontrolltornet. Mycket fascinerande att se, några få personer och några få maskiner. Lätt att skratta till lite när man ser mannen med kikaren och det är han som ska dirigera trafiken, vilken skillnad mot idag…
…detta var ungefär vad han såg utanför fönstret till kontrolltornet. Start- och landningsbanan på dagen flygplats är till delar den samma som förr, fast så mycket större idag. På den gamla banan finns idag små privata plan…
…inne i museet får man också se hur cockpiten såg ut i gamla tider. Antar att det är lite skillnad mot idag. Undviker alltid att titta in där, blir skrämd över allt tekniskt som jag inte alls förstår och bara tror kan gå sönder. Vill inte heller se kaptenen innan jag flyger, om han inte skulle ha ett förtroendeingivande utseende vill jag inte åka med. Visst har man många konstiga grejer för sig, hi,hi! Egentligen är jag inte speciellt flygrädd, flyger ju så mycket både i jobbet och privat, så det skulle liksom inte funka…
…här visas en flygmotor, började jag skriva, men bad mitt sällskap titta igenom detta inlägg så det tekniskt inte blev alltför galet. Men du ser väl att det inte är en motor, utan en propeller? Motor eller propeller, spelar det någon roll, båda behövs för att flyga, blev mitt svar…
…utanför terminalen finns några flygplan att titta på utifrån, man får inte gå in i dem. Snygga former och vit med röd rand och flygbolaget är Iberia…
…inte riktigt lika snyggt plan. Står Spantax på det.
Det har varit full aktivitet här den senaste veckan…
…besök av min kusin och sedan…
…iväg till min barndomskamrat i Alafors under några dagar. Om Alafors har jag skrivit här och här.
Vi gjorde lite trevliga utflykter, till bl a Kungälv…
…där vi promenerade längs den vackra och intressanta gatan Västra Gatan…
…nästa dag begav vi oss av mot kusten. Första stoppet blev i Backamo. Idag finns ett trevlig café här. När jag var barn stannade vi ofta till här på väg mellan hemmet och sommarstugan på Västkusten. Då var det ett bageri här med otroligt goda småkakor…
…idag hade man en fin trädgård och serverade riktigt goda frasiga våfflor…
…så kom vi fram till närheten av Uddevalla, närmare bestämt Gustavsberg, en gammal vacker badort med gamla vackra hus och…
…naturligtvis badhus.
Härifrån kan man gå längs vattnet in till närbelägna Uddevalla, vilket vi tänkt oss att göra, men det var lite blåsigt och kyligt, så vi hoppade över det denna gång…
…däremot tog vi härliga promenader i närheten av där min väninna bor.
Så svenskt detta med kohagar och…
…hästhagar, öppna landskap.
I lördags kväll var det dags för underhållning på Sjölyckan igen. Om Sjölyckan skrev jag här…
…denna kväll var det Bluciferz som underhöll oss med häftig musik. Alla instrument är hemmagjorda, återvinning, bl a en gammal moppemotor, fäljar, gardinstänger m m. Det svängde verkligen om dem.
Jag kände inte alls till dem sedan tidigare, men när sångaren presenterade sin medspelare kände jag direkt igen namnet som en gammal elev från slutet av 1970-talet. Han hade ett ovanligt namn och i pausen gick jag fram till honom och frågade om han kände igen mig och det gjorde han. Bra betyg för mig att bli igenkänd efter ca 45 år. Jag kände igen honom när vi stod nära varandra och jag visste ju redan namnet, men annars skulle jag inte känt igenom honom. Han var ju i tidiga tonåren senast vi sågs. Det blev ett trevligt möte.
I början av denna veckan drog jag iväg till vänner på Orust, inte samma som vid förra besöket.
Vi tog en liten tur med deras bil och åkte med färjan mellan Orust och Malö. Dessa färjor är vägfärjor och helt gratis. Överfarten tar bara några minuter.
Efter några minuter på Malö kommer man till ett litet sund med en kort bro och hamnar på Flatön, där…
…Handelsman Flinks gamla handelsbod idag är souverniraffär med en tillbyggda restaurang. Där stannade vi till för lite öl och vin och njöt av utsikten över vattnet och till Orust.
Nu har jag nämnt både Malö, Flatön och Handelsman Flink och några har kanske redan börjat tänka på…
…Evert Taube och visan om Maj på Malö som ror sin eka till Handelsman Flinks handelsbod på Flatön.
På en sten nedanför restaurangen jag visat ovan finns denna minnessten med följande inskription : ”Han kom av ett brusande hav. Evert Taube gästade Flatön 1942- 1945”.
I mitten av veckan begav jag mig till mina kära kusiner som har sommarställe utanför Borås precis vid en vacker liten sjö. Så några dopp blev det också. De mätte temperaturen på vattnet och den visade 23 grader, Besöket gav mig härliga barndomsminnen därifrån…
…vi åt gott och drack gott och…
…pratade och pratade till långt inpå småtimmarna.
Tack till alla som velat ha mitt besök och mitt sällskap ❤️!
Om alla ställen jag nämnt här kommer jag att skriv om senare när tid ges!
Mollösund är ett gammalt fiskeläge på Orust sydvästliga spets. Samhället har inte mer än drygt 200 invånare, men sommartid flera 100 till. Många av de tidigare åretruntbostäderna är idag fritidshus. En gång i tiden var det ett av Bohusläns viktigaste fiskelägen…
…det är så mysigt att bara ströva runt bland det tätt byggda husen. Praktiskt att bygga tätt för att få lä någonstans.
Här kommer en mängd bilder från samhället…
…så svenskt med massor av brevlådor i rad…
…gatan Gatan slingrar sig genom samhället och…
…vi går ner i en gränd till…
…Larssons Fisk…
… här kan med köpa fisk och skaldjur. Här kokar man kräftor m m som…
…kommit in med fiskebåten.
Jag älskar fisk och skaldjur…
…här låg en gång Sigurd Olssons Speceri- och Diversehandel. Öppnar på 1930-talet och stängt1966…
…idag tillhör det Föreningen Mollösund och är museiaffär…
…här brukade långan hänga på tork för att bli lutfisk. Skriver mer om detta i något senare inlägg…
…Mollösunds nuvarande kyrka är en träkyrka från 1860-talet. Den ersatte den gamla kyrkan från 1500-talet…
…på Klockeberget nära kyrkan är det vacker utsikt över orten och havet.
Statyn symboliserar en fiskarhustru som spanar ut över havet. Ska mannen och sönerna komma tillbaka från sitt fiske även denna gång? Många faror finns därute och bevis för detta finns på kyrkogården vid foten av berget…
…Mollösund och den närbelägna Mollön…
…vid ytterligare en utsiktsplats finns denna kvarn.
Väderkvarnar fanns i Mollösund redan på 1700-talet. Vid mitten av 1800-talet fanns här tre kvarnar. Denna kvarn har flyttats hit, tidigare stod en ca 100 m bort. Här maldes brödsäd och fiskben från till 1931…
…utsikt från kvarnen inåt ön.
Svårt att se på bilden, men här ser man också vad som säjs vara Sveriges första moderna vindkraftverk…
…åt andra hållet ser man delar av samhället och havet.
Orust är en fin ö och Mollösund en trevlig sommarort. Väl värd ett besök!
Läs gärna inlägget från i onsdags, så ni har lite bakgrund till mitt liv. Bilderna är från september 2021.
Detta inlägg innehåller inte mycket fakta, mer personliga minnen av en lycklig barndom.
Alafors är ett samhälle med ca 1 200 invånare i Ale kommun, ca 3 mil norr om Göteborg, längs Göta älv. Idag har det vuxit ihop med orten Nol i söder samhället, vilket i sin tur vuxit ihop med Nödinge.
I detta hus växter jag upp.
Jag föddes på Vänersborgs lasarett 24 januari 1955, kom hit till mitt hem efter en vecka och bodde sedan här i 12 år. Enda barnet och mamma var 40 år när jag föddes. Varför jag flyttade därifrån skrev jag om i förra avsnittet om Alafors.
Trädgården var då större (man har använt marken till en parkering) och det fanns en flaggstång och huset var gulmålat med liggande plankor istället för upprätta. Garaget till höger på bilden fanns inte heller då…
…från sidan ser det sig ganska likt ut, tror jag. På baksidan hade pappa grönsaksland och på framsidan mamma svarvinbärsbuskar som det blev god saft av.
Genom den grinden, eller troligen en äldre, har jag sprungit ut och in många gånger…
…snett emot huset låg ishockeyrinken. Där spenderade jag stora delar av min vakna tid under vintern. Inte med att spela hockey, utan med att leka isprinsessa, vilket jag också var utnämnd till 1966. Jag var smidig och vig och riktigt bra på att åka skridskor på den tiden. Idag vågar jag mig inte på mycket av det jag gjorde då, piruetter, hopp och gå ner i spagat på isen.
Idag är rinken borta och har ersatt av ett dagis…
…på andra sidan huset var en stor äng. Idag ett modernt bostadsormråde…
…åt andra hållet låg Konsumhuset. På botten till vänster affären som var modern med snabbköp och kundvagnar. Resten av huset var lägenheter.
Här handlade inte mamma, men jag sprang in då och då och köpte en glass. Kanske en halvliterglass med tre smaker, jordgubb, vanilj och päron eller choklad. Någon som minns dessa paketglassar?
Idag är affären ombyggd till Pizzeria…
…bara ca 200 m från mitt hem låg en annan livsmedelsaffär, Walls. Inget snabbköp där inte, utan allt beställdes över disk. Där var Olle Wall boss och där jobbade hans systrar och brodern Konrad.
Till vänster om trappan var charkuteriet och rakt fram och till vänster övriga varor. Längst bort till höger hade man lite roliga saker som några få leksaker och annat jox.
I denna affär handlade vi all mat. Mamma skrev en lista över vad hon behövde i en skrivbok och lämnade över den till personalen som plockade ihop varorna och räknade ut vad allt kostade. Sedan gick man ut ur affären utan att betala. Skrivboken lämnade man in i affären en gång i månaden och de räknade ihop summan och man betalade. Ett vanligt sätt att handla på på den tiden…
,,,för att komma hemifrån och till affären behövde man passera detta hemska ställe. En kurva med buskar och en stor, stor grop där det bodde fula gubbar. Såg visserligen aldrig varken den djupa gropen eller några fula gubbar, men sprang alltid förbi för säkerhets skull…
…precis ovanför kurvan högt, högt upp på en lång, lång väg låg församlingshuset. Ser det högt och långt ut tycker ni? Nej, det tycker inte jag heller idag, men de måste ha skalat av kullen och förminskat vägen, för högt och långt var det när jag var liten.
Församlingshuset tillhörde Starrkärrs kyrka, som ligger flera km bort. Där började jag min kristna bildning med att gå i söndagsskola, men bara för en mycket, mycket kort tid. Jag blev nämligen relegerad. Ja, det är sant. Prästen ringde hem till min stackars mamma och meddelade att jag inte var välkommen mera för jag kunde varken sitta stilla eller hålla tyst i en hel timma. Konstig att ett barn på 6 år inte kan göra det! Så var inställningen då. Mamma var förtvivlad efter detta samtal, men jag var glad för prästen var så tråkig.
Kristen bildning skulle dock flickan ha, så…
…mamma anmälde mig till byggnaden bredvid, Missionskyrkan. Där var jag välkommen och där behövde vi inte bara sitta still och vara tysta och lyssna på en gammal, tråkig gubbe. Vi fick rita, klippa och klistra och lyssna på sagor, lästa av Tant Rut och hennes döttrar. Berättelserna handlade mycket om en pojke som bodde i ett främmande och varmt land långt, långt borta. Han var med om massa äventyr och det kom visa män till honom med fina gåvor. De handlade också om en pojke som låg i vassen och blev sedan hittad. Spännande som bara den.
Där gick jag sedan också på s k arbetsmöten, där vi stickade och lyssnade på ännu mer berättelse. Det tyckte jag var roligt.
Något religiöst tror jag aldrig att jag fann i det, kopplade liksom inte ihop religion och detta roliga. Visserligen läste mamma alltid aftonbön med mig, liggande på knä vid sängen. Det kändes mer som tradition än något annat. Tror kanske också att de kände så…
…min första skola, alldeles nära fabriken.
Omgiven av en stor fin trädgård och en röd lada i backen. Där fick vi inte gå in, så jag kan inte förstå att jag visste att där låg gamla tidningar med tanter som tappat bort sina kläder eller så hade de kanske inte råd med kläder, sådana tidningar som barn inte fick läsa.
Innan det blev skola, tror det var året innan jag började, var det barnkrubba. Där huserade Tant Hedda, en dam mamma kände. Barnkrubban var det vi idag kallar dagis för barn till ensamstående och för fabriksarbetare som jobbade skift. Kanske pappan hade förmiddagsskiftet och mamman hade eftermiddagsskiftet och då behövdes barnpassning under tiden man bytte.
I denna skola gick jag i 1:an och 2:an. På andra våningen och fröken hette Ulla. Hon var snäll och storväxt.
Jag älskade att gå i skolan. Troligen för att jag var enda barnet i familjen och gillade att var tillsammans med andra barn. Själv trodde jag jag var duktig då, fattade inte att jag inte var det. Jag hade en släng av dyslexi vilket man inte kände till på denna tid, utan kallade det snällt läs- och skrivsvårigheter och trodde istället att barnen var lite bakom. Detta märkte jag inte själv i detta läge. Det var många som inte läste så bra, men ju äldre jag blev började jag själv upptäcka hur det var ställt och då började det bli jobbigare, speciellt med läsandet. Först i åk 8 var det någon som fattade hur det var ställt och jag fick hjälp…
…idag är trädgården borta, liksom ladan och stängslet runt. Även kastanjeträden är borta.
Bredvid låg en gammal röd, lång byggnad, där det bl a fanns garage och utedass…
…som tillhörde huset som kallades gamla bracka. Gammalt och inte speciellt välunderhållet. Inget rinnande vatten, istället en pump utanför huset och utedass i en långa, röda längan. Idag nya moderna lägenheter här…
…jag bodde bara ca 1 min gångväg från skolan och mellan hemmet och skolan låg postkontoret i det som kallades kaffekvarnen, p g a dess utseende. Bilden ovan.
På postkontoret hade vi vår postbox, nummer 110. Ingen postutlämning till postlådor vid tomtgränsen på den tiden. Det kom några år senare.
I postkontoret satt en barsk dam som även bodde i huset. Dit gick man med sina små slantar och ibland någon sedel och gav pengarna till henne och fick ett fint märke i sin lilla postbok. Olika färger för olika summor. Minns att jag ville bli postfröken när jag blev stor. Då kunde jag klistra märken i min postbok hela dagen och bli jätterik. Hade nog inte riktigt koll på läget då…
…detta var min andra skola, åk 3 och 4, Alaforsskolan. Än idag är det skola här, en friskola.
Samma fröken som tidigare, men nya lokaler. Mitt klassrum låg åt baksidan av byggnaden, men gymnastiksalen var längst ner till höger och lärarrummet var på andra våningen i mitten…
…på denna tid var det inte ovanligt att det följde med en bostad med jobbet. Detta var de s k lärarbostäderna, ca 100 m bort från skolan. På andra våningen i det gula huset bodde min fröken…
…min tredje skola, för åk 5, var Ledetskolan. Nya lokaler och ny fröken, fröken Märta. En ung, nästan nyutbildad fröken, med massor av nya idéer och så vacker med långt hår och korta kjolar. Modern! Vi var 20 elever i klassen, 10 pojkar och 10 flickor.
Själva skolan var egentligen högstadium, men 5:an och 6:an fick husera längst bort i byggnaden, med egen skolgård där vi kunde leka, för det gjorde man inte i högstadiet. Matsalen låg i byggnaden till höger och där fanns också bio. Dit gick vi på matiné på söndagseftermiddagarna. Entré 1 krona och 1 krona till för godis, vilken lyx! Tidigt skulle man var där så man inte missade reklamen, vilket jag gillade starkt. Ingen reklam på TV då inte.
Idag heter den Himlaskolan.
Till höger, utanför bild, var kommunalhuset…
…denna bild från baksidan av kommunalhuset. Upptill vänster var tandläkarmottagningen, inget kul ställe. På bottenplan var polisstation, ett skrämmande ställe. Där jobbade min granne som polis…
…i detta hus fanns i källaren en kiosk, bra läge mellan två skolor. Här kunde man köpa lösgodis, fast över disk. De kostade 1 öre för t ex en harskit, 2 öre för en sockerbit och 5 över för en kola. Hoppas jag minns priserna rätt. I detta hus bodde också en klasskamrat. Vilken lyckans ost att ha föräldrar som har en godiskiosk!…
…i samma område fanns också det då ganska nya ålderdomshemmet, som idag heter äldreboende eller kanske något ännu nyare namn…
…långt, långt in i skogen låg folketspark, Furulund. När jag besökte det förra sommaren låg det inte alls så långt bort längre…
…dit gick vuxna för att dans, inte mina föräldrar, men andra. De gömde flaskor i buskar och kysstes där också. Ett spännande ställe, men barnförbjudet. Jag var nyfiken och ville så gärna se fulla vuxna som dansade, så vi var några i min ålder, 10 eller 11 år, som bestämde oss för att gå dit och titta. Problemet var att komma ut ur våra hus utan att bli sedd. Jag gick och lade mig som vanligt och låtsades sova och lyckades sedan klättra ut ur ett fönster på bottenvåningen utan att bli upptäckt. Vi gick upp mot festplatsen, men det var så skrämmande att vi bara kom en liten bit, sen gick vi hem och jag lyckades också komma in genom samma fönster utan att bli upptäckt. Jag berättade inte detta för mina föräldrar förrän jag var myndig och hade eget hem…
…sport har aldrig varit något jag varit intresserad av, förutom skridskor.
Här är idrottsplatsen, Sjövallen, som låg så, så långt utanför samhället uppe vid sjön. När jag var där senast hade både idrottsplatsen och sjön flyttat närmare…
…i bakgrunden kan ni se sjön, Hälltorpssjön. Det var en stor sjö, men den verkar ha krympt i flytten. Badplatsen låg på andra sidan sjön och man fick parkera cykeln i ändan av sjön och gå på en knögglig stig dit. Där var det simskola med Tant Lisen som också ledde extragymnastiken för barn kvällstid. Jag har alltid varit lite frusen av mig och lite mesig, det var alltid kallt i vattnet och jag minns hur svårt det var att gå i och hur kall jag var där jag stod och skakade i handduken. Men simma lärde jag mig och det var ju bra.
Ja, detta vara lite små minnen från min lyckliga barndom!
Idag om Alafors och lite uppdatering vad som hänt de senaste dagarna.
Det har varit härliga dagar med underbart väder, lagom varmt och en blandning av sol och lite moln. Blåbären har börjat komma och ca 100 m från mitt hus har jag blåbärsskogen…
…så varje dag har det blivit att ta på stövlarna och gå ut och plocka. Så underbart att bara kunna gå ut i naturen, 100 m hemifrån, och plocka för dagens ätande och för frysen…
… så har jag också haft trevlig besök av min kära kusin några dagar. Vi plockade blåbär, promenerade längs sjön och tittade på de gula näckrosorna, åt gott och drack gott och pratad mycket, vilket vi båda är bra på😊…
…jag har också hunnit med att komma ner till Nääs Fabriker och gå på café. Varken någon kanelbulle eller räkmacka blev det inte, men väl av caféet ”hemmagjord” glass, chokladglass med saltkola och karamelliserade hasselnötter. Så gott och så mycket. Riktig sommar!
Ahlafors Spinneri
Anledningen till att detta inlägg kommer just nu är att jag om några dagar är på väg just hit.
Spinneriet låg i orten Alafors, i Starrkärrs församling, i Ale kommun, 1 km från Göta älv, en halvtimmas bilfärd norr om Göteborg.
Varför skriver jag om detta? Kanske mest för egen del, men förhoppningsvis lite intressant för er också. I Alafors bodde jag nämligen från födseln 1955 tills fabriken lagts ner 1967. Här hade jag mina första 12 år som barn.
Inlägget kommer att innehålla fakta blandat med personliga minnen och tankar.
Bilderna är tagna i september 2021, vissa från bilen, eftersom det började regna.
När jag var liten var området inhägnat och till höger om förrådsbyggnaden till vänster på bilden, framför huvudbyggnaden, fanns en liten kur med en vakt. Inga barn tillåtna in på fabriksområdet. Så där stod jag många gånger och väntade på att pappa skulle komma ut, för lunch hemma eller efter arbetets slut…
…spinneriet stod färdigt 1855. Varför det byggdes just här berodde på tillgången till vattenkraft…
…en av grundarna var Alexander Keiller, en skotte född 1804, som invandrade 1825 till Sverige och Göteborg, där han också dog 1874. Tillsammans med en annan skotte, Willian Gibson, grundade de redan 1833 Jonsereds fabriker, också detta ett spinneri, beläget nord-ost om Göteborg. Det Keiller är mest känd för är som grundare av Göteborgs Mekaniska Verkstad som senare fick namnet Götaverken, ett av Sverige största varv…
…Keiller bodde aldrig i samhället, utan tillsatte disponenter ansvariga för driften. Detta skiljer orten från många andra bruksorter där brukspatron, tillika ägare, ofta bodde i en herrgårdsliknande byggnad på plats.
Detta var den gamla disponentbostaden, sedemera min första skola, vilket jag kommer att skriva om senare.
Klocktornet på fabriken är så vackert och kan inte räkna gångerna jag tittat på tiden på denna klocka. Vi bodde i närheten…
…någonstans här där det idag är lägenheter, hade pappa sitt kontor. Minns inte längre vilket fönster.
Som jag skrev tidigare var inte barn tillåtna på området, men några gånger har jag varit där med pappa. Minns speciellt vid ett tillfälle över veckoslutet, när mamma var borta och pappa och jag var själva hemma, att vakten ringde för något var fel på fabriken. Pappa måste komma och kolla och jag fick gå med. Vi gick genom porten och pappa pratade med vakten och fortsatte in i fabriken. Det var så stort och så tyst när maskinerna inte var i gång. Så mäktigt. Vi tog hissen upp, en enormt stor hiss (som jag såg det då i alla fall), en hiss gjord för bomullsbalar. Pappa gjorde något och vi gick in i hissen igen för att ta oss hem. Helt plötsligt stannade hissen mellan våningarna. Vi var fast, fast jag inte riktigt fattade det just då. Där satt vi fast i en hiss i en tom fabrik. Kan tänka min pappas panik, men han visade inget, utan vi hade det trevligt tillsammans, han berättade historiska berättelser och sjöng fräcka sången för mig. Efter en evighet kom vakten. Han hade tyckt det var konstigt att vi dröjde så länge. På något sätt kom vi ur hissen. Kan inte minnas att jag var rädd då, men har i mitt vuxenliv haft lite fobi för att åka hiss, kanske beroende på denna händelse.
När jag ser fabriken idag, tycker jag den ser så liten ut, inte speciellt imponerande. Så mycket mindre än Nääs Fabriker i Tollered, dit vi flyttade 1967…
…som mest hade fabriken 500 anställda.
1942 köptes verksamheten av den stora textilkoncernen Almedahls med huvudkontor i Dalsjöfors, utanför Borås. De ägde också Nääs Fabriker i Tollered, så det var dit vi flyttade efter nedläggningen av denna fabrik…
…tyvärr kändes fabriksområdet inte så välskött, lite tråkigt att se. Dörrar på svaj och ogräs lite här och där.
Byggnaden längst bort till vänster var kontor och där satt farbror Mats i sin direktörsstol och där satt farbror Herbert i sin kamrersstol.
Denna byggnad hade också ingång från vägen bakom och den har jag besökt flera gånger, varför vet jag inte.
Två välbekanta herrar som mina föräldrar ofta hade fest med tillsammans med deras respektive. Minns inte själv, men enligt vad mamma berättade tyckte jag som litet barn väldigt mycket om farbror Mats och ville alltid sitta i hans knä…
…sedan nedläggningen 1967 har det förekommit olika verksamheter i fabriken , bl a Ahlafors Bryggeri, ett mikrobryggeri.
Jag tror att pappa började arbeta i Alafors någon gång i mitten av 1940-talet. Definitivt jobbad han där när mamma och pappa gifte sig 1948, Pappa tog det nog ganska hårt att behöva vara med om att lägga ner en fabrik med många anställda som miste sina arbeten. När Nääs Fabrik lades ner 1980 var han pensionär och jag minns så väl vad han sa, att det var så skönt att inte behöva lägga ner ytterligare en fabrik och avskeda massor av människor. Han var även väldigt glad att gå i pension 1977, han visste ju redan då att också denna fabrik snart skulle behöva läggas ner. Tekobranschen var inte en lätt bransch vid denna tid, tillsammans med många andra svenska industrier.
Detta första inlägg av 2 handlar om fabriken, sedan kommer om orten. En liten promenad down memory lane.
Juli månad och härligt sommarväder här i Sverige. Jag är så glad att jag är här och får uppleva den fantastiska svenska sommaren, men en del av er kanske föredrar hettan nere i södra Spanien och kanske landar på Málaga flygplats som jag skriver om idag.
I juli förra året var jag i Marbella och där var det hett i juli månad, men för er som gillar denna hetta är det perfekt.
Málaga 9, flygplatsen
Här kan du läsa tidigare inlägg om Málaga 1, 2, 3, 4, 5, 6 ,7 och 8.
Aeropuerto de Málaga – Costa del Sol är den 4:de mest trafikerade flygplatsen i Spanien, efter Madrid, Barcelona och Palma de Mallorca och störst vid Costa del Sol med flygningar till över 60 länder och ca 18,6 miljoner passagerare/år…
…idag finns 3 terminaler, varav 2 används och är sammanbyggda. Här ser vi den gamla till vänster och den nya till höger…
…Terminal 2 var klar 1991 och kallas Pablo Picassoterminalen, efter Málaga egen konstnär…
…och terminal 3 tillkom 2010 och kallas Juan Carlos, efter Spaniens f d kung. Den är stor och luftig jämfört med den gamla ovan.
År 2002 var det nya kontrolltornet färdigt, 54 m högt…
…vid terminalerna finns idag tågstation med anslutning till Málaga centrum och Fuengirola, busstation för både när- och fjärrtrafik och flera olika parkeringar för kort- eller långtidsparkering.
Både inne på flygplatsen och runt omkring denna finns många biluthyrningsfirmor…
…så kom mars 2020 och flygplatsen såg ut så här, folktom. Något som kallades Corona hade kommit, någon slags pandemi som kanske skulle vara några veckor eller månader…
…men riktigt så blev det ju inte.
Jag hade aldrig trott att det skulle vara så länge…
…caféer tomma och…
…en i taget i affären och man tog bara emot kort. En helt nu situation.
Trevlig sommarveckoslut och njut av sommaren var än ni är!
Lasses Resor
Uthyrning av lägenhet i Spanien
Lena i Wales och Spanien 