GRUVDALARNA 11

Sista avsnittet av serien Gruvdalarna. Vill ni se de övriga avsnitten, skriv Gruvdalarna i sökrutan i bloggens övre högra hörn!

GRUVARBETARSTREJKEN 1984-85

Kolgruveindustrin var statligt ägd och subventionerad. Under regeringen Margaret Thatcher ville man lägga ner gruvorna, trots att de var de modernaste gruvorna i Europa, eller sälja dem om det fanns köpare, och strejkerna startade.

Gruvorna var inte längre lönsamma p g a billigare importerad kol och mindre användning  av kol i kraftverken. Dessutom var det inte miljövänligt.

Konfrontationen mellan den konservativa Margaret Thatcher och den socialistiske fackföreningsledaren Arthur Scargill var ofrånkomlig. Inget mellan dem stämde. Och alltför mycket prestige kom in.

Margaret Thatcher blev premiärminister för de konservativa 1979. Med starka nypor var hon inte rädd för att ta action.

Arthur Scargill kunde också stå på sig.

Det började med småstrejker mot nedläggningen av gruvorna i början av mars 1984 och anklagelserna haglade från båda håll. Den 22 mars startade strejken officiellt. Gruvfacken i South Wales var för strejkerna.

Strejken slutade 3 mars 1985, nästan ett år efter att den började, med ett stort nederlag för facket och dess ledare Arthur Scargill. Den britiska fackföreningsrörelsen försvagades och dess tidigare starka politiska inflytande försvann. Regeringen kunde fortsätta privatiseringen och minskandet av statliga subventioner till olönsamma företag.

I South Wales hade 21 500 gruvarbetare strejkat. Mellan 99,6 och 93 % av alla gruvarbetare var i strejk.

Konflikten var hård och medförde bl a inkallandet av polis. 10 personer dog under strejken.

Många familjer led ekonomiskt och insamlingar förekom både inom landet och utomlands. Tyvärr tyder mycket på att pengar också kom från Kadaffis Libyen, vilket ju inte är så trevligt. (Libyen låg ju bl a bakom Lockerbie flygkatastrofen i Skottland).

Den allmänna meningen om strejken var och är delad, dels beroende på politisk tillhörighet och dels på geografisk tillhörighet.

Det kanske var så att nedläggningen av gruvorna var ofrånkomlig förr eller senare, men regeringen kunde kanske ha skött det på ett bättre sätt. Man bara stängde ner utan att ta ansvar för följderna. Dessa beslut lider människorna i gruvområdena av fortfarande, kanske främst i South Wales, där de sociala problemen är grava. Människor som sedan generationer arbetat hårt i en tuff och smutsig miljö var inte längre något av värde för landet. Solidariteten i gruvsamhällena försvann, utnyttjande av bidrag från staten, som man ansåg sig lurade av, ökade och stort bidragsberoende utvecklades. Framtidstron  försvann och är fortfarande idag mer eller mindre borta.

Inkomster av arbete är låg och bidragstagarna många, bostäderna i dåligt skick, attityden till staten låg, skolorna har sämre standard är riksgenomsnittet, de som är utbildade försvinner från området, genom dålig utbildning följer dåliga matvanor, även stor alkoholism förekommer.

En icke hälsosam kultur har vuxit fram och består även idag. Om man inte kommer från dessa områden är det svårt att förstå. Ofta flyttar man inom dalarn, men inte till en ny dal, vilket kan ligga geografiskt närmare. En gammal vana som ogärna bryts. På många ställen styr några familjer hela orten, inte politiskt, utan på annat sätt. Det är inte lätt att komma in som ”ny” i dessa orter och bli accepterad.

Det är väldigt svårt att skriva om vad som hänt i dessa South Wales gruvdalar, speceillt ur svenskt perspektiv, så olikt Sverige och våra värderingar, men jag tror att många svenskar boende i Wales förstår situationen bättre. Man måste nästan leva i den brittiska kulturen för att kunna förstå, omän lite.

I samband med Margaret Thatchers bortgång var det många i de walesiska gruvdalarna som jublade och sjöng ”The bitch is dead”.

Här är två ointressanta videos: